Eva Ingemarsson Dansproduktion

Verk

Skuggbild 1993

Skuggbild från 1992 var Eva Ingemarssons första längre solokoreografi. Hon fortsatte här att utveckla sitt intresse för att använda skiftande material i dans och scenografi, en strävan som skulle bli än tydligare i hennes senare verk. I Skuggbild utgörs dansgolvet av ett flertal gamla, grova presenningar. Dansgolvet fungerar många gånger som en partner för dansaren. Genom att täcka golvet med presenningar blir underlaget ojämt och buckligt i stället för den jämna golvytan, dansaren sätts ur balans och tvingas söka nya platser i rummet hela tiden. Presenningen kan vara tryggheten, mörkret man kan gömma sig i; men den kan också vara det tröga, orörliga, tunga. Skuggbild uttrycker kluvenheten mellan att vilja gömma sig och att vilja träda fram och blotta sig. Kompositören Niklas Rydén, som gjort musiken till flera av Eva Ingemarssons föreställningar, valde till Skuggbild att använda sig av bandad elektronmusik, byggd på olika samplade ljud.

Mein Ego

Mein Ego, soloföreställning från 1996. Koreografi Eva Ingemarsson
Turné till Kina 2001, dans Åsa Thegerström. Musik Einsturtzende Neubauten.

Intervju med Eva Ingemarsson

Inblick/Återblick

Utställningsmaterial Inblick/Återblick

Inblick i en koreografs dansdokumentära idévärld

En inblick i Eva Ingemarssons koreografiska idévärld. Under arton år skapas elva helaftonsverk i tydliga och utmejslade scenografiska rum.
En multimedial blandning av dans, koreografi, intervjuer och liveberättande, film, foto och musik.
I dessa tematiskt uppbyggda verk och scenrum återfinns en koreograferad värld med personliga intervjuer och filmade porträtt.
Dansarna möter sina egna berättelser, sina inre och yttre ansikten. Här blandas dansarnas historier med fotografier och filmer i ett multimedialt uttryck.
De delar med sig av sina inre tankevärldar, sina erfarenheter, sin smärta och glädje. Genom sitt personliga och speciella tilltal blir denna värld igenkännbar för många fler.

Luftkub/Concrete

Luftkub/Concrete

Eva Ingemarsson & Lena Birgitsdotter

På Atalante 19, 20, 21 januari 2018

En soloföreställning med smyckekonst och en utställning.

Två olika konstformer, smyckekonst och dans. Koreografen Eva Ingemarsson och smyckekonstnären Lena Birgitsdotter har under flera år sökt ett formuttryck där dans och smyckekonst möts. Lena har skapat en metallisk kub som går att veckla till ett oändligt antal former. Eva har som dansare och koreograf mött kubens strama form, dess linjer och geometriska skuggspel. Det vita möter det svarta, och kuben spelar fritt i mellanrummet. I deras sceniska arbete har det vuxit fram ett förtätat uttryck som dekonstrueras om och om igen, men hela tiden är där på nytt för att möta kroppen, dansaren, rummet och publiken. I mötet med kuben blir det ibland som att dansaren är bärare av detta jättestora smycke och ibland blir det som att smycket bär dansaren. Ibland är det en slags farkost som för dansen till nya vinklar. I samband med föreställningen ställer Lena Birgitsdotter ut sina smycken och fotografier i foajén på Atalante. Eva Ingemarsson är dansaren i detta verk, en koreografi för kroppens form och för smycket som halsband, brosch eller rum att gå in i.

Foto: Beata Rydén

 

Aerial Cube/Concrete

Eva Ingemarsson & Lena Birgitsdotter

Eva Ingemarsson Dance Production

 A solo performance with art jewelry and an exhibition.

Two different art forms, art jewelry and dance. Together, the choreographer Eva Ingemarsson and the art jeweler Lena Birgitsdotter have been seeking for an expression of form where dance and art jewelry can meet. In their scenic work, a fixed expression has been growing; an expression deconstructed over and over again, all the time with the strive to meet the body, the dancer, the room and the audience. Lena has been creating a metallic cube that can be rearranged into an infinite number of forms. As a dancer and choreographer, Eva has encountered the fixed form of the cube, its lines and geometrical shadow play. White meets black and the cube plays freely in between. In the encounter with the cube, sometimes the dancer becomes a bearer of this gigantic jewelry, and sometimes the jewelry carries the dancer. Sometimes the cube is a kind of vehicle taking the dance to new angles. In conjunction with the performance, Lena Birgitsdotter is exhibiting her jewelry and photography in Atalante´s foyer. Eva Ingemarsson is the dancer in this piece, a choreography for the form of the body and for the jewelry as a necklace, brooch or a room to enter.

Mirror in the Mirror

Mirror in the Mirror är tredje och sista delen i Spegeltrilogin. Det är en fristående fortsättning på Spegeln-Kairos (2013) och Zerkalo (2015).

 

Mirror in the Mirror är tredje och sista delen i Spegeltrilogin. Det är en fristående fortsättning på Spegeln-Kairos (2013) och Zerkalo (2015). Spegeltemat fortsätter i Mirror in the Mirror med fokus på tillbakablickar och möten med dåtiden. På scenen sexton stora speglar, aluminiumrör och stigar för publiken. Publiken vandrar runt i en labyrint bland utspridda spegelsjöar där dansarna hänger i luften kopplade till sina livlinor. Ett inåt- och tillbakablickande som avbryts av snabba chockartade uppvaknanden. Dansaren rör sig ovanför sin speglande kropp, ovanför sig själv. Under ett kort ögonblick släpper gravitationen taget om kroppen och det går att titta ner på sig själv. I ett förvirrat ögonblick av klart seende, syns ett starkt och obarmhärtigt ljus.

Föreställningen kan ses som en vandring. En harmonisk tillvaro eller en oro över att allt har förlorat sin tyngd och nu svävar fritt. Det är en flytande värld och tillvaro, utan fasta konturer. Speglar som reflekterar en upp och nedvänd värld. Spegelbilder som tolkar, delar upp och återkastar omgivningen.

Dansare Anna Bergström, Janni Groenwold Tschanz, Maria Lindell, Hannah Karlsson. Musik Niklas Rydén. Scenografi/ljud Dan Tommi Hildén. Kostym Helena Ekenger.
 Ljusdesign Viktor Wendin.
 Ljudteknik Pär Bengtsson. Produktion AtalanteTeam/ Cecilia Suhaid Gustafsson, Tomas Persson Carlberg, Petra Landström
. Foto Beata Rydén

Mirror in the Mirror _ Information in English

Mirror in the Mirror, premiere in September 2017, is the third and final part of the mirror trilogy. It is a free standing sequel to The Mirror – Kairos (2013) and Zerkalo (2015). The mirror theme continues in Mirror in the Mirror, focusing on flashbacks and encounters with the past. The stage is composed of 16 big mirrors, aluminium pipes and bridges/paths for the audience. The audience wanders around in a great labyrinth among disseminated mirror lakes where the dancers are connected to their life lines. An inwards look and a retrospective that is interrupted by quick shocking awakenings. The dancer moves above her mirrored body, above herself. For a short moment, gravity looses its grip of the body and you can look down on yourself. In a short confused moment of clarity, there is an intense and merciless light.

This piece can be viewed upon as a walk.
A peaceful subsistence or an uneasiness over everything that has lost its weight and now swans freely.
It is a floating existence and subsistence, without fixed contours.
Mirrors reflecting a world that is upside down.
Images that are interpreting, scattering and ricocheting the environment.

Dancers: Anna Bergström, Janni Groenwold Tschanz, Maria Lindell and Hannah Karlsson
Music: Niklas Rydén
Set/sound design: Dan Tommi Hildén
Costume: Helena Ekenger
Light design: Viktor Wendin
Sound technician: Pär Bengtsson
Production: Cecilia Suhaid Gustafsson, Tomas Persson Carlberg and Petra Landström
Photo: Beata Rydén

Kulturnatta invigning 1996

Koreografi för klättrare på Konstmuseets fasad, Götaplatsen i Göteborg.

Ata-Ata 1987

Ata-Ata, en skadad video från 1987 blir ett bildmaterial som i dag bryter mot det digitalt perfekta.

ALTEREGO

alterego2

Alterego, performed 2004

From a small village in the north of Holland, a village so small that it barely appears on the map, comes Janni. Now she is here, right before us. In the company of self-images and stories – mirrored beneath her feet and danced across the room – she outlines her life, her other beings.

Alterego is a solo performance created directly for dancer Janni Groenwold. Movements are re-reflected and mirrored within projected images, with encounters and confrontations as a central theme. Janni Groenwold moves between sharp contrasts, finds her way in between black and white, yes and no, hot and cold, in order to learn about and to tell her story. Where, for instance, do mum´s false teeth fit in? Those scary, chattering pieces of plastic waiting in a glass of water in the kitchen at night?

In Alterego Eva Ingemarsson refers to her earlier productions The Photographer, The Frozen Ones, Four Faces of the Moon and Voices of Day and Night (1997-2003).

Together with filmmaker and composer Niklas Rydén, Eva Ingemarsson develops and refines the concept to bring together dance, documentary interviews, video-images, slide-projections and amplified live-voices into a multimedial whole. Eva Ingemarsson Dance Production has been touring in London, Moskow, Morocco, Shanghai, Nanking, Tianjing, Beijing.

Choreographer Eva Ingemarsson has been active in Göteborg, Sweden since 1978. She is one of the artistic directors and initiators behind experimental venue Atalante in Göteborg, an important forum for new dance in Sweden. Her dance has attracted a lot of attention for its personal expression and its clear vocabulary of movement. In her latest performances,documentary interviews with the dancers have been central to Eva´s narrative approach.

Eva Ingemarsson Dance Production is supported by national as well as local community grants. She has also received honorary awards from The Arts Grants Committee, Göteborg Arts Council and Västra Götalands Arts Council.

Janni Groenwold is a freelance dancer from Holland. Educated at the Rotterdam Dance Academy, she came to Sweden in 1993. She is a dancer and choreographer in the dance company Curage. She has been working with Eva Ingemarsson since 1997.

Choreography                        Eva Ingemarsson

Dance                                      Janni Groenwold

Music and interview            Niklas Rydén

Music                                      Einsturzende Neubauten, Shostakovich, Diamanda Galas

Set design                               Dan Tommi Hildén

Costume                                  Karin Jatta

Lighting                                   Anna Wemmert Clausen

Technique                              Viktor Wendin

Photo                                        Anders Jirås

Production                              Alexander Hall

 

Niklas Rydén composer, musician and one of Atalante´s artistic directors. Has been working with Eva Ingemarsson in most of her productions, with composition, filming, interviews and directing.

Dan Tommi Hildén educated at Helsinki Art Academy, Master of Fine Arts with sculpture as his major, and Fine Arts and New Media at Valand Art Academy in Göteborg. Likes working with visual poetry.

Karin Jatta freelance costume designer, set designer and hatter educated at HDK, Göteborg. Has been working with Eva Ingemarsson since 1991.

Viktor Wendin light designer and technical director at Atalante since 2003. Educated at Dramatiska Institutet, Stockholm.

Anna Wemmert Clausen freelance light designer working with both dance and theatre. Educated at Dramatiska Institutet, Stockholm. Has been working with Eva Ingemarsson since 1992.

Anders Jirås freelance photographer with a liking for interactive digital images. Has been working with Eva Ingemarsson since 1994.

Alexander Hall producer at Atalante since 2003. Educated at Kulturverkstan, Göteborg. Bass player in pop orchestra Franke.

Eva Ingemarsson Dance Production

ATALANTE Övre Husargatan 1, 411 22 Göteborg, +46(0)31-711 82 00, fax +46(0)31-136317

eva.ingemarsson@atalante.org   http://www.atalante.org

Zerkalo trailer

In Zerkalo the audience meets a scenographic forest built by three-meter long aluminum tubes and human large mirrors. “Go into the fog, turn around, look back. Stand still, disappear away.” These are some instructions from the choreographer during the work with Zerkalo. The dancers, mirrors and aluminium tubes find common movements, spaces and places. The music follows the travelers in the room and creates meetings between spatial, electro-acoustic sound collage, and a grand piano being played live.

Zerkalo is the Russian word for mirror, and the second part of the ”mirror trilogy” that began with Spegeln – Kairos 2013. In the mirror trilogy Eva Ingemarsson explores what reflections and mirror images really are, what they mean to our image of ourselves and our identity. Through various surfaces and with different eyes she explores the vulnerability of our bodies. The Russian director Andrei Tarkovsky’s film The mirror was the inspiration to the Spegeln – Kairos. In Zerkalo it’s the film Stalker that has been an inspiration. Choreography, costumes, set design, lighting, sound and music has been worked out in a subtle consistency with the intention to create clear visual images that remain on the viewer’s retina long after the show is over.      www.evaingemarsson.se https://vimeo.com/195257121

 

Idea and choreography: Eva Ingemarsson.

Dancers: Anna Bergström, Janni Groenwold Tschanz, Maria Lindell and Gilda Stillbeck/Hannah Karlsson. Composition/piano: Niklas Rydén. Music/sculpture: Dan Tommi Hildén. Light: Viktor Wendin, Costumes: Helena Ekenger, Sound: Pär Bengtsson. Production: Tomas Persson Carlberg and Cecilia Suhaid Gustavsson. Layout: Petra Landström.

Zerkalo

Zerkalo – First Night September 8th, 2015. Performed at Atalante 8th to 25th September.

The room is filled with uniform metallic objects and there is a rain of shiny pipes. Five large mirrors and fifty aluminium pipes fill the room in the performance of Zerkalo. Physical movement and patterns of movement encounter worlds of sound, illusions of light and metallic sculptures. Starting in the acclaimed performance of The Mirror – Kairos in 2013, some of the issues such as exploration of identity, reflections and vulnerability are further developed in Zerkalo. Now from a different perspective with its inspiration in sources like Tarkovsky’s film Stalker and Tove Jansson’s Moomin books. Magic, mystery and nature poetry are some words of inspiration along the way.

The local paper GP on The Mirror –- Kairos, 2013:

In The Mirror – Kairos, Eva Ingemarsson creates a magic state of reflection (…). The body of the dancer meeting its own movements in the mirror creates new, breathtaking dimensions of dance… A magically welded piece of art for the stage…

Idea and choreography: Eva Ingemarsson. Dancers: Anna Bergstrom, Janni Groenwold Tschanz, Maria Lindell and Gilda Stillbeck. Composition/piano: Niklas Ryden. Music/sculpture: Dan Tommy Hilden. Light: Viktor Wendin, Costumes: Helena Ekenger, Sound: Pär Bengtsson. Production: Tomas Persson Carlberg and Cecilia Suhaid Gustavsson. Layout: Petra Landstrom.

Zerkalo will be performed at Atalante 8th to 25th September, 2015.

www.atalante.org

www.evaingemarsson.se

ZERKALO_Foto: Beata Rydén_2016

Beata Rydén 2016 Beata Rydén 2016 Zerkalo_2016 Zerkalo_Hannah2016

Eva Ingemarsson Dansproduktion

Atalante Övre Husargatan 1 411 22 Göteborg