Verk

EIDAP filmtrailers 1999-2015

On January 27, 2016 / Nyhet, Verk

Eva Ingemarsson is a central part of the swedish dance scene. 1998 she started Eva Ingemarsson Dance Production. Here she works with different combinations of artists, dancers, composers and visual artists. As a way to explore and deepen scenic expressions and perspectives Eva has worked with photo and film projections in her dance performances for many years. Dance, filmed interviews, still photo projections, video, and microphones to enhance the dancers voices is integrated to a whole. Her interest for the human being and the lust to change and deepen the scenic expression is the driving force behind her work.

Depurazione, trailer

On June 7, 2015 / Verk

The solo Depurazione, which means purification, got its name from the musical composition with the same name. The choreography is influenced by both the music and the room in which it moves. This is where the dance and its space is shaped and re-shaped by a blue shimmering fabric that hangs from the ceiling and covers a large part of the room. The Swedish composer Fredrik Hagstedt wrote the music in 2002, which was later recorded by the violin duo Duo Gelland. In 2012, Eva Ingemarsson performed Depurazione at Atalante in Gothenburg.

Zerkalo

On March 5, 2015 / Verk

Zerkalo

Five dancers, 12 large mirrors and 60 aluminum pipe.
The physical movement and the movement compositions meets a world of sounds, light illusions, a sculpture of pipes. The room fills with sixty uniform metallic objects and the emergence of a rain of shiny pipes where the dancers evoke own mirror images and sounding patterns.

Zerkalo, andra delen och fristående fortsättning på Spegeln.

Dansare: Anna Bergström, Juli Apponen, Gilda Stillbäck, Maria Lindell, Janni Groenwold Tschanz.

Premiär september 2015.

ZERKALO

Kortfilm scen Zerkalo
https://vimeo.com/121314151

Spegeln – Kairos (2013)

On November 22, 2013 / Verk

I Spegeln fördjupar Eva Ingemarsson den arbetsmetod hon utvecklat där dokumentära intervjuer fungerar som en integrerad del av hennes skapande.

Vad händer i mötet mellan våra yttre och inre världar? Hur påverkas vi av speglingen av oss själva? Hur upplever man kroppen som sedd utifrån? Hur upplever vi vår sårbarhet i att ”vara kropp”? Hur skapas och omskapas identitet genom kön?

Foto: Niklas Rydén

English

Eight people at a time will be escorted around in different rooms. In each room, they meet an actor in a highly personalized and visual theatrical action. The actors tell the notion of their own experiences and perceptions of identity and gender.
Their naked stories reproduce fragile and painful images of life … Dancing Body meeting with their own movements in the mirror shape creates new, breathtaking dimensions of dance … A magic-knit scene artwork …
GP, 20/9 2013
The scenic area consists of mirrors that fill the floor and mirrors crushed underfoot. With the help of mirrors and projections expose an inner world of different characters. The mirror is based on man’s reflection, her internal and external reflections and distortions that reverberate through the mirror. The focus is directed towards identities. Identities are the basis of body and gender. They are found in inspirers Andrei Tarkovsky, Judith Butler and Jacques Lacan. They are found in how we perceive our own body in relation to our own selves, how we create the mental image of ourselves.

Eva Ingemarsson om Spegeln-Kairos

Jag har närmat mig den här föreställningen på flera olika sätt. En av ingångarna har varit det rumsliga. En annan har varit upplevelsen av den egna kroppen och vår kroppsuppfattning som en del av ett identitetsskapande. Vem man är eller förväntas vara och hur man upplever att andra ser på en och gör en till. Detta ledde mig in på frågor om kön, identitet, bilden man gör av sig själv och hur vi tillsammans skapar den verklighet som vi förväntas anpassa oss till och leva i?

Jag ville bygga en yttre ram för de här frågorna och bestämde mig för att krympa scenrummet och låta flera små rum samverka med varandra. Föreställningens form utvecklades då till tre parallella skeenden som fristående från varandra verkar under samma tid och inom en gemensam ljudvärld. Delarna skapar tillsammans helheten. Utanför de små rummen finns ett större rum som binder samman och vägleder.

Jag ville använda spegelns symbolik för att gäcka fantasin. Med spegelns hjälp kan man skapa reflektioner av olika ljusförhållanden, av rumsliga formationer och omvärlden. Man kan möta sin egen blick och ha en dialog med sig själv.

I den här föreställningen finns den trasiga spegeln som med sina skärvor återspeglar delarna, som skär sönder men också skapar något nytt. Det finns den svarta spegeln som likt en magnet drar neråt men även avslöjar ytan. I Helkroppsspegeln möter man sig själv och sin egen kropp som något bekant eller främmande.

Jag har inspirerats av tankar från den franske filosofen Jacques Lacan och hans “Spegelstadiet”. Där det beskrivs hur det lilla barnet redan tidigt förstår något om sig själv när det möter sig själv i spegeln. Jag har tänkt på professor Judith Butlers sätt att beskriva hur vi konstruerar, skapar och omskapar kön. En annan inspiration har varit den ryske regissören Andrej Tarkovskijs film Spegeln.

Koreografin är återhållen och minimalistisk och framtagen för de specifika förutsättningar som varje rum skapar. Det koreografiska arbetet kunde starta först när det sceniska rummet med sina små rum var färdigbyggt. Anna, Juli och Tobias har nu fått var sitt rum att vara och röra sig i. Där har de sin egen värld att förhålla sig till. En värld med tydliga begränsningar. Deras synfält är avskuret från varandra men med hörseln kan de ana varandra genom de tunna väggarna som släpper igenom ljuden. Sången har fått en egen koreografi som blandar sig med de inspelade ljuden. Dansen, sången och koreografin har låtit sig färgas och påverkas av Anna, Juli och Tobias egna personliga berättelser, som de så generöst delat med sig till oss under hela arbetsperioden.

Eva Ingemarsson 18 september 2013

PS: Kairos översätter jag med; ögonblicket som innehåller en möjlighet.

Juli i Skärvornas flod

Anna i Svarta sjön

Tobias i Porträttgalleriet

I samband med dansföreställningen Spegeln-Kairos gavs chansen att föreställningens tematik genom två seminarier. Den 20 september leddes det första seminariet av Göteborgs förening för Filosofi och Psykoanalys. Ämnet för kvällen var Spegeltematiken inom konsten, psykoanalysen och filosofin. Det andra seminariet gick av stapeln den 4 oktober och leddes då av Ingela Romare. Vid detta tillfälle presenterades och diskuterades Andrej Tarkowskijs film Spegeln. Seminarierna dokumenterades och kan ses här, eller på Atalantes Vimeo-sida.
Göteborgs förening för Filosofi och Psykoanalys-Ett samtal om spegeltematiken inom konsten, psykoanalysen och filosofin

Ingela Romare-Andrej Tarkowskijs Spegeln

Medverkande

Idé, koreografi & regi
Eva Ingemarsson
Dans
Anna Bergström, Juli Apponen
Sång
Tobias Rudåker
Scenografi
Dan Tommi Hildén
Intervju/film
Niklas Rydén
Ljud/musik
Dan Tommi Hildén & Niklas Rydén
Kostym
Helena Ekenger
Ljus & scen
Viktor Wendin
Ljud & scen
Pär Bengtsson
Rumslig utformning
Monique Wernhamn
Konstnär foajé
Mauritz Tistelö
Scenbygge
Dan Tommi Hildén, Viktor Wendin, Pär Bengtsson & Mauritz Tistelö
Förberedande filmarbete
Astrid Askberger
Produktion Spegeln
Tomas Persson Carlberg
Produktion Atalante
Cecilia Suhaid Gustafsson & Tomas Persson Carlberg
Ledsagare under föreställningen
Beata Rydén, Mauritz Tistelö, Tomas Persson Carlberg & Cecilia Suhaid Gustafsson

Depurazione (2012)

On March 12, 2012 / Verk

Foto: Niklas Rydén

Danssolot Depurazione, som betyder rening, har fått sitt namn efter musiken med samma namn. Fredrik Hagstedt skrev musiken år 2002 och den spelas av violinduon Duo Gelland. Koreografin påverkas av både musiken och det rum den rör sig i. Här formas och omformas dansen och dess plats som består av ett stort blåskimmrande tyg som täcker stora delar av rummet.

120330 | Depurazione from Atalante on Vimeo.

Medverkande

Koreografi och dans: Eva Ingemarsson

Musik: Fredrik Hagstedt, Duo Gelland

Scenografi o kostym: Eva Ingemarsson

Ljus: Viktor Wendin, My Persson

Foto: Niklas Rydén

Cast & Production team

Choreography/Dance: Eva Ingemarsson

Music: Fredrik Hagstedt & Duo Gelland

Set design & Costume: Eva Ingemarsson

Light design: Viktor Wendin & My Persson

Systrar – Tesoro III (2011)

On February 8, 2012 / Verk

Foto:Niklas Rydén

Urpremiär 14 september 2011 på Atalante, Göteborg

Systrar, sista delen i Tesoro-trilogin, är en fristående fortsättning på Defensa 2009 och Tesoro 2007. I föreställningen får vi möta dansarna Anna Westberg och Siri Persson och deras systrar genom generationer, i filmade och levande versioner. De berör teman som systerskap och rädslor, avstånd och möten, och tidens gränser i olika livsrum. Över fiktiva tidsplan utforskar dansarna mötet med sig själva, sina alter egon, sina konkurrenter, spegelbilder och följeslagare.

Trilogin utgår från kubens form, de begränsningar den skapar i rummet i mötet med det koreografiska och filmiska rörelsematerialet. I Systrar har kubens form vuxit ut i rummet och omsluter både publik och dansare.

Tätt, utmejslat och vackert om syskonskap.

GP 110917

Medverkande

Idé/koreografi: Eva Ingemarsson
Dans: Siri Persson, Anna Westberg
Musik: Lars Åkerlund
Film: Niklas Rydén
Personer på film: Eva Persson, Lisa Persson, AnnMari Westberg, Vera Westberg, Lisa Westberg, Idun Westberg, Eira Westberg
Scen: Dan Tommi Hildén
Kostym: Karin Jatta
Ljus: Viktor Wendin
Ljud: Pär Bengtsson
Produktion: Sarah Schmidt, Tomas Persson Carlberg
Observatör: Mauritz Tistelö

Publikröster om Systrar

– Tusen tack för en underbar föreställning!! Så vacker.. Och för mig som syster gav den mig mycket fina och igenkännande känslor.

– Tack för en fin föreställning, som verkligen gestaltade den nära relation som systerskap kan innebära! Jag sprider gärna vidare.

– Underbart…och så mycket tankar som det sätter igång att se en så´n här föreställning. Tack alla i ensemblen!!!

Foto:Niklas Rydén

Premieres September 14th, 2011 at Atalante, Gothenburg

Sisters, the final part of the Tesoro trilogy, is a free-standing sequel of Defensa 2009 and Tesoro 2007. In the performance we meet the dancers Anna Westberg and Siri Persson and their sisters throughout generations, in filmed and living versions. They touch opun themes concerning sisterhood, fears, distance and meetings, and the limitations of time in different rooms of life. Over fictive time dimensions the dancers explore the meeting with themselves, their alter egos, their competitors, their reflections and companions.

The trilogy is based on the cubic form, the limitations it creates in the room, in the confrontation with the choreographed and filmed material. In Sisters the cubic form has grown to embrace both the dancers and the audience.

Systrar-Tesoro III from Eva Ingemarsson on Vimeo.

Cast & Production team

Idea/Choreography: Eva Ingemarsson
Dancers: Siri Persson, Anna Westberg
Music: Lars Åkerlund
Film: Niklas Rydén
People on film: Eva Persson, Lisa Persson, AnnMari Westberg, Vera Westberg, Lisa Westberg, Idun Westberg, Eira Westberg
Set design: Dan Tommi Hildén
Costume: Karin Jatta
Light design: Viktor Wendin
Sound design: Pär Bengtsson
Production: Sarah Schmidt, Tomas Persson Carlberg
Observer: Mauritz Tistelö

White dance (2011)

On January 29, 2011 / Verk

Foto:Niklas Rydén

Experimenterande med olika material, filmteknik, exponering, avstånd m.m. för att komma åt en slags dimmighet eller utbrändhet, en effekt för att avspegla en annan tid, plats, eller ett annat medvetande. Detta experimenterande var förberedelser inför arbetet med föreställningen Systrar – Tesoro III.
Arbetet resulterade i en fristående konstfilm, White Dance. Visades på Borås konstmuseum i mars 2011.

Medverkande

Koreografi & dans: Eva Ingemarsson

Film: Niklas Rydén

Photo:Niklas Rydén

Experimenting with different materials, video technique, exposure, distance etc., to find a kind of foggyness or burn. An effect to reflect another time, place or another consciousness. This experimenting was made during the preparations with the performance Sisters-Tesoro III. The work resulted in an free standing art film, White Dance.
White Dance was screened at Borås Art Museum in march 2011.

Cast & Production crew

Choreography & dance: Eva Ingemarsson

Film: Niklas Rydén

Defensa – Tesoro II (2009)

On September 22, 2009 / Verk

Foto:Niklas Rydén

Urpremiär 22 september 2009, Göteborg

Ett dansverk av koreograf Eva Ingemarsson för tre dansare, ingår i “Tesoro-trilogin” som startade 2007 med föreställningen Tesoro. Defensa – Tesoro II har ett övergripande tema om försvar, mentala och kroppsliga. Försvara sig själv, sina nära, sitt liv, sin identitet. När blir det till hjälp och när blir det till ett hinder? På scenen finns tre dansare, tre dockor i naturlig storlek, tre filmade alter egon och tre kuberna. Kuberna kan gestalta tre livsrum som både begränsar och ger frihet. Därinne finns dansaren i mötet med sig själv, sina minnen, sitt motstånd, sitt inneboende mörker och bländande ljus.

Medverkande

Koreografi: Eva Ingemarsson
Dans: Frida Moberg, Jerry Pedersen, Siri Persson
Film: Niklas Rydén
Musik: Magnus Bergström, Niklas Rydén, Daniel Rozenhall, Asa-Chang & Junray, Aphex Twin
Scenografi: Johan Rödström, Mania Teimouri
Ljusdesign: Johan Rödström
Ljudteknik: Pär Bengtsson
Kostym: Karin Jatta
Dockmakare: Karin Jatta
Textbearbetning: Victoria Brattström
Produktion: Katarina Sigge

Recensioner

Rörelser med lyskraft

I Defensa fortsätter koreografen Eva Ingemarsson den undersökning av människans inre rum som påbörjades i Tesoro 2007. Fokus är flyttat till kropp och medvetande, som platser för en strid mellan inre och yttre krafter. Det handlar om försvar. Olika strategier skildras i ord, dans, film och musik. Berättelsefragmenten kommenterar varandra utan att förenas i sluten helhet.
Kvar från Tesoro finns grundförutsättningen i det begränsade rummet. Lite vid sidan av scenens mitt står tre kuber. De tre dansarna sitter i dem, klättrar runt, söker sig ut på golvet och återvänder. Kuberna omringas av hängande boxar, i en förskjuten triangelformation. I dessa dubbleras dansarna i filmade sekvenser. Genom en hinna ser vi dem som kattdjur, beredda till språng, hoprullade i fosterställning och undersökande det trånga rummets gränser.
Ytterligare en exponering av individerna finns i tre mörka, ansiktslösa, manshöga tygdockor. Dansarna tar hand om dem i ömsint pardans för att i nästa stund kasta dem i golvet. Tre jag rör sig på scenen, i olika lager, från olika perspektiv, sammanlänkade, men ändå åtskilda. Rörelserna mäter golvet från hopkrupet till utsträckt, stannar upp och accentuerar rena vackra diagonallinjer. Fötter och kroppar smiter åt runt kubformationen. Dansarna trillar handlöst ur den, slänger sig ut och ned, roterar över golvet, kraftfullt i samtidig kontroll och tygellöshet. De fyller ord, rörelse och rum med lyskraft.
Scenspråket fascinerar mig. Det talar om något som inte helt kan benämnas, samtidigt som berättelsens delar är konkreta till övertydlighetens gräns. De är som funderingar i ett ogarderat samtal vänner emellan. Spänningen mellan det konkreta och det onåbara skapar associativa rum i medvetandet och starka långlivade bilder på näthinnan.
Koreografi: Eva Ingemarsson. Film: Niklas Rydén. Kostym/dockor: Karin Jatta. Scenografi: Johan Rödström, Mania Teimouri. Musik: Magnus Bergström, Asa Chang m.fl. Medv: Siri Persson, Frida Moberg, Jerry Pedersen.

Birgitta Johansson – SvD 2009-10-01

Dubbelexponeringar

Eva Ingemarssons koreografier brukar alltid efterlämna starka bilder hos mig. Kanske inte så konstigt, eftersom koreografen under flera år laborerat med mötet mellan dans och olika visuella konstformer. Men de bilder jag menar är något särskilt, kanske handlar det mer om ögonblick där hela föreställningens essen koncentreras och minnet fryses till en bild.
Vad bär jag nu med mig från Defensa – Tesoro II, Eva Ingemarsson nya föreställning på Atalante? Faktiskt svårt att säga. Den här gången bygger Ingemarsson ut sina dubbelexponeringar till ett verk med så många variabler att jag får svårt att fästa blicken.
Den dimmiga kvadraten – som är en filmad kub – går igen från Tesoro. Nu är den tredubblad, med en dansare inkrupen i varje. På scenen finns även tre, öppna kuber i en sammanbyggd trappformation. Lägg till tre manshöga, kusligt ansiktslösa dockor (skapade av Karin Jatta) och en ljusdesign som spelar med skuggor i spännande formationer. Sist men inte minst dansarna Siri Persson, Frida Moberg och Jerry Pedersen – alla tre nya angenäma bekantskaper, Eva Ingemarsson har hållit audition. Det blir mycket som ska integreras.
Defensa kretsar kring individens försvar. Integritet, instängdhet, utestängande, isolering. Hur starka barriärer behöver vi mot omvärlden? Dansarna – i filmad och levande version – och dockorna berör mest i de riktigt stillsamma sekvenserna, med finstilta, utmejslade rörelser. Motsatsen, de plötsliga fysiska utbrotten, fungerar också. Men i mellanregistret blir det lätt konturlöst. Där finns också texter som dansarna inte riktigt förmår bära fram, inte i nivå med dansen. Då går det ibland på tomgång, trots den genialt sammansatta musiken av Magnus Bergström, Niklas Rydén, Daniel Rozenhall, Asa Chang.
Min sinnebild för Defensa – Tesoro II blir nog Siri Persson, vackert utsträckt i linje med sin kub, men inte instängd, utan utanpå, ovanpå.

Lis Hellström Sveningson – Göteborgs-Posten 2009-10-05

Photo:Niklas Rydén

Premiered 09-22-09, Gothenburg

The second part of the Tesoro trilogy is a dance performance by choreographer Eva Ingemarsson created for three dancers. The theme of Defensa-Tesoro II is defence, both physical and mental. Defend yourself, your near ones, your life, your identity)?. When does it favour you and when does it obstruct you? On stage we find three dancers, three full-size dolls, three filmed alter egos and three cubes. The cubes might symbolise three life rooms that both limits and gives freedom. Inside the cube the dancers are facing themselves, their memories, their resistance, their innate darkness and blinding light.

Choreographer Eva Ingemarsson continues to evolve the Tesoro-triology with DEFENSA – Tesoro II, this time with the dancers Jerry Pedersen, Siri Persson and Frida Moberg. Defensa is a direct sequel to Tesoro, 2007, and has a general theme of defense, both mental and physical. To defend oneself, our loved ones, one’s life and one’s identity. When does it help and when does it become an obstacle? On stage are three dancers, three dolls in natural sizes, three filmed alter egos and three cubes. The cubes can form three life spaces that both limits and gives freedom. In these we find the dancer in an encounter between herself, her memories, her resistance, her innate darkness and blinding light.

Cast & Production crew

Choreography: Eva Ingemarsson

Dance: Frida Moberg, Jerry Pedersen, Siri Persson

Film: Niklas Rydén

Music: Magnus Bergström, Niklas Rydén, Daniel Rozenhall, Asa-Chang & Junray, Aphex Twin

Set design: Johan Rödström, Mania Teimouri

Sound design: Johan Rödström

Sound technician: Pär Bengtsson

Costume design: Karin Jatta

Doll design: Karin Jatta

Text arrangements: Victoria Brattström

Production: Katarina Sigge

Tesoro (2007)

On September 12, 2007 / Verk

Foto:NIklas Rydén

Premiär 12 september 2007, Göteborg

Efter tio år står Eva Ingemarsson åter på scen i egen koreografi. Nu i ett nära samarbete med regissören Victoria Brattström.

Namnet Tesoro betyder skatt, klenod och anspelar på fragmentariska berättelser och minnenas rikedom som successivt fogas samman till ett helt. Eva Ingemarsson fortsätter på sitt spår dansdokumentär. I verket Tesoro blandas dokumentärt material med fiktion, dans och filmprojektioner. Tre avskalade kubistiska och minimala ljusrum. Tre livsrum som begränsar men samtidigt ger frihet. Dansaren utforskar sig själv, sitt eget skyddande skal och den kommunicerande yttre ytan.

Medverkande

Koreografi: Eva Ingemarsson
Regi: Victoria Brattström
Dans: Eva Ingemarsson
Video: Niklas Rydén
Videoteknik: Robert Eklund
Originalmusik: Sebastian Ring
Scenografi: Mania Teimouri
Kostym: Anna Kraft
Ljusdesign: Viktor Wendin
Konstruktion: Roy Bergström (Metallkonstruktion)
Teknik: Marcus Granberg, Pär Bengtsson
Foto: Elias Fryk
Grafisk form: Alexander Hall
Produktion: Cecilia Suhaid Gustafsson (Atalante), Emma Rygielski (Eva Ingemarsson Dansproduktion)

Recensioner

I “Tesoro” står Eva Ingemarsson för första gången på evigheter själv på scen. Alltså, i boxarna. I soloverket (som hade premiär hemma i Göteborg i höstas) fortsätter hon sitt envetna, egensinniga utforskande i gränslandet mellan dokumentär och fiktion, ord och rörelse, film och levande scenkonst. Och som hon gör det: så självklart. “Tesoro” är på en gång experimentell och vardaglig, abstrakt och hudnära, gäckande och fysiskt påtaglig (klaustrofobisk!). Och det bara fungerar, lekfullt och poetiskt sökande. Kanske för att allt bottnar i en så intelligent naivitet och mogen livserfarenhet. Ofta, alltid, när jag ser Eva Ingemarssons verk tänker jag: det är som att lära känna en människa! “Tesoro” är på riktigt. Fiktivt uppriktig. Och lika verklig som en dröm.
Örjan Abrahamsson – Dagens Nyheter 2008-04-18

Tesoro är ett nytt led i Eva Ingemarssons undersökning av människans djupare skikt och hennes möte med sig själv. Den initierades med The frozen ones 1999 och har följts av flera uppsättningar på samma tema. Eva Ingemarsson rör sig i gränszonen mellan fiktion och liv och i mötet mellan dansen och den rörliga bilden. Tidigare har andra dansare framfört verken. Denna gång dansar hon själv. /… /
I varsin upplyst kub rör sig tre figurer, dansaren och hennes två filmprojicerade jag, som parallelliserar varandras rörelser. Den ena filmade figuren har klaustrofobiskt litet utrymme. Hon växlar mellan att försöka spränga begränsningen och att utmattat acceptera att hon sitter fast. Den andra har gott om plats. Som en ettrig tv-spelsfigur hoppar hon och slår, för att nå kubens väggar. Den Eva som dansar live bryter sig ur sin box i en sky av skir plast – en kokong av drömväv som hon gör sig fri från. /…/ Tesoro betyder skatt och det är drömmens dubbelhet som gestaltas, som svettklibbande ångest men också som en klenod att vårda.
Birgitta Johansson – SvD 2007-09-07

Tänk dig att se din tillvaro fraktas iväg på ett flak. Hela huset, utrymt av alla utom av dig. Du har inte fattat vad som är på gång. Vilken mara! Ur drömmar som den här hämtar koreo-
grafen Eva Ingemarsson material till sin nya dansföreställning Tesoro. /…/
Det är tio år sedan hon själv senast stod på scenen. Andra har fått gestalta dansdoku-
mentärerna där hon finslipat arbetet med att sammansmälta dans, film, stillbilder och text. Hur avancerad tekniken än har varit har den aldrig blivit självändamål. Detsamma gäller i Tesoro. Niklas Rydéns filmade kvinna väger varken mer eller mindre än dansaren av kött och blod. Alla tre är hon. Tillsammans. /…/ Det är en gyllene skatt att bära hem.
Lis Hellström Svenningsson – Göteborgs-Posten 2007-09-14

Den existentiella kampen inom oss människor och våra olika personlighetsdrag är svårskildrad men Tesoro ger en berörande bild av just denna.
Vibeke Carlander – Borås Tidning 2007-09-17

Photo:NIklas Rydén

Premiered September 12th, 2007, Gothenburg

After ten years Eva Ingemarsson is back on stage in her own choreography. This time in a close collaboration with director Victoria Brattström.

Tesoro means treasure or gem and refers to fragmented stories and the richness of memories that are gradually moulded in to one whole. In Tesoro Eva Ingemarsson continous her journey in dace documentary. In Tesoro documentary material is mixed with fiction, dance and projections. Three stripped, cubic minimal light rooms. Three rooms of life that limits but at the same time gives freedom. The dancer explores her self, her protective shell and the communicating outer surface.

Cast & Pruduction crew

Choreography: Eva Ingemarsson

Director: Victoria Brattström

Dance: Eva Ingemarsson

Video: Niklas Rydén

Video technician: Robert Eklund

Original music: Sebastian Ring

Set design: Mania Teimouri

Costume design: Anna Kraft

Light design: Viktor Wendin

Metal construction: Roy Bergström

Technicians: Marcus Granberg, Pär Bengtsson

Photo: Elias Fryk

Graphic form: Alexander Hall

Production: Cecilia Suhaid Gustafsson (Atalante), Emma Rygielski (Eva Ingemarsson

Dance Production)

XpositionREVERSE (2006)

On November 29, 2006 / Verk

Eva Ingemarsson Dansproduktion, Göteborg och Kassandra Production, Århus intog Scenarkivets kontor på Framgången 203 där de möttes i ett samarbetsprojekt över nätet vilket förvandlade redaktörernas skrivbord till dansgolv och det administrativa rummet till scen. I en livestreamad interdisciplinär kammarperformance om position, identitet, centrum och periferi utforskades internets konstnärliga möjligheter. Ett surrealistiskt montage med livetext, dans, video och elektroakustisk musik. Föreställningen uppfördes simultant i Århus och Göteborg, och streamades samtidigt live på nätet. Delar av projektet ligger kvar här.

Medverkande

Koreografi: Eva Ingemarsson
Aktör: Klara Rygielski (Dans), Uncas Rydén (Musik), Hannes Rydén (Dans), Hanna Wernbom (Dans)
Livefilmning: Anna Lindkvist, Robert Eklund
Livestreaming: Robert Eklund
Videoteknik: Pierre Laurent
Ljusteknik: Viktor Wendin
Ljudteknik: Pär Bengtsson
Teknik: Marcus Granberg
Teknisk konsultation: Niklas Rydén

Eva Ingemarsson Dance Production, Gothenburg and Kassandra Production, Århus occupied the Stage archives office at Framgången 203 where they met in an collaboration project over the internet which transformed the editors desk into a dance floor and the administrative room into a stage. In a live streamed inter disciplinary chamber performance about position, identity, centre and periphery the artistic possibilities of the internet was explored. A surrealistic montage containing live text, dance, video and electroacoustic music. The performance was staged simultaneously in Århus and Gothenburg, and was also live streamed at the internet.

Cast & Production crew

Choreography: Eva Ingemarsson
Performers: Klara Rygielski (Dance), Uncas Rydén (Music), Hannes Rydén (Dance), Hanna Wernbom (Dance)
Live film: Anna Lindkvist, Robert Eklund
Live streaming: Robert Eklund
Video technician: Pierre Laurent
Light design: Viktor Wendin
Sound technician: Pär Bengtsson
Technician: Marcus Granberg
Technic consultant: Niklas Rydén