Verk

Eva Ingemarssons andra egna koreografi hette Hemliga dagar och var ett samarbete med tonsättaren Carl-Axel Hall. Det stora rummet där man ser allt vimlar av mindre rum, fulla av fantasier och hemligheter. De symboliseras av garderober – garderober som symbol för såväl trygghet som rädsla och instängdhet. Genom att låta dansarna röra sig i, kring och ovanpå garderoberna har koreografen skapat ett dansverk i flera nivåer. Orginalmusiken följer ett liknande förlopp under föreställningens gång. Abstrakt och associativ tar den vägar som livet självt, ibland åt flera håll på samma gång.

Medverkande

Koreografi: Eva Ingemarsson
Dans: Eva Ingemarsson, Gunilla Witt, Helena Andersson, Joachim Berntsson, Tinna Edlund, Gerhard Hoberstorfer, Gun Lund
Originalmusik: Carl-Axel Hall
Scenbild: Gunilla Witt (Scenisk idé)
Scenografi: Johann Nordqvist, Pål Svensson
Medarbetare: Niklas Rydén (Idéer, scenografiskt arbete)
Ljusdesign: Gert Havner
Kostym: Nonno Nordqvist
Musiker: Bengt Magnusson (Gitarr), Martin Andersson (Piano), Pia Sundberg (Viola), Jonny Axelsson (Slagverk), Per Graneld (Klarinett), Joakim Gustavsson (Violin), Rolf Mårtensson (Violin), Niklas Rydén (Synthesizer), Lars Kristiansson (Cello)
Grafisk form: Tomas Tengby (Affisch)
Produktion: Karin Hansson

Eva Ingemarssons second separate choreography was called Secret days and was a collaboration with the composer Carl-Axel Hall. The wide room where you can see everything swarms with smaller rooms, full of fantasies and secrets. They are symbolised by cabinets – cabinets as a symbol of both safety, fear and being boxed in. By letting the dancers move in, around and on top of the cabinets, the choreographer has created a dance performance on different levels. The original music follows a similar pattern through out the performance. Abstract and associative, it takes turns as live it self. Sometimes in more than one direction at the same time.

Cast & Production crew

Choreography: Eva Ingemarsson
Dance: Eva Ingemarsson, Gunilla Witt, Helena Andersson, Joachim Berntsson, Tinna Edlund, Gerhard Hoberstorfer, Gun Lund
Original music: Carl-Axel Hall
Scenic idea: Gunilla Witt
Set design: Johann Nordqvist, Pål Svensson
Co-workers: Niklas Rydén
Light design: Gert Havner
Costume design: Nonno Nordqvist
Musicians: Bengt Magnusson (Guitar), Martin Andersson (Piano), Pia Sundberg (Viola), Jonny Axelsson (Percussion), Per Graneld (Clarinet), Joakim Gustavsson (Violin), Rolf Mårtensson (Violin), Niklas Rydén (Synthesizer), Lars Kristiansson (Cello)
Graphic from: Tomas Tengby (Poster)
Production: Karin Hansson

Premiär 26 februari 1987, Göteborg

Allting rasar inför naken skuldra är en spektakulär föreställning så tillvida att den utspelar sig i 22 ton vättersand som blåstes in i det nya scenrummet. Över sanden reser sig betongstöttor av varierande höjd i en mäktig kollonad, symboler för mänsklighetens monument som förr eller senare alltid bryts ned till sand. Bara för att resas igen av andra, i en annan tid. Så börjar också föreställningen med att dansarna ligger halvt begravda i sanden för att efterhand resa sig och ta underlaget i besittning. Att bygga upp, rasera, och bygga upp på nytt. För den tongivande scenografin svarade konstnärerna Roland Borén och Pål Svensson. Originalmusiken komponerades av Zbigniew Karkowski, som ofta samarbetade med Rubicon vid den här tiden.

Medverkande

Koreografi: Eva Ingemarsson
Dans: Gun Lund, Eva Ingemarsson, Gunilla Witt, Ulla Eckersjö (endast februari, mars 1987), Ingvar Jönsson (endast februari, mars 1987), Eva Edlund (endast maj 1987), Joachim Berntsson (endast maj 1987)
Originalmusik: Zbigniew Karkowski
Scenografi: Pål Svensson, Roland Borén
Ljusdesign: Gert Havner
Kostym: Nonno Nordqvist
Musiker: Niklas Rydén, Zbigniew Karkowski
Produktion: Karin Hansson

Everything colapses before a naked shoulder is a spectacular in the sence that it takes places in 22 tonnes Vätter sand the gets blown in to the new scenic room. Above the sand, concrete pillars in various heights rises in a mighty colonnade, symbols of human monuments that sooner or later always gets brooken down to sand. Only to be built again by others, in a different time. (In the same sence) the performance starts with the dancers buried in the sand gradually rising to take possession of the surface. To build, destroy and rebuild. The (tone setting) sceneography was created by the artists Roland Borén and Pål Svensson. The original music was composed by Zbigniew Karkowski which often collaborated with the performace group Rubicon around this time.

”A fragment of madness shatters the field of sight right from the start and the subtleness appeales. The components of the performance are brilliantly balanced against each other. The wholeness remains floating in a uncertainty filled with associations. /…/ The dancers feels no shame when…

Cast & Production crew

Choreography: Eva Ingemarsson
Dance: Gun Lund, Eva Ingemarsson, Gunilla Witt, Ulla Eckersjö (only in february and march 1987), Ingvar Jönsson (only in february and march 1987), Eva Edlund (only in may 1987), Joachim Berntsson (only in may 1987)
Original music: Zbigniew Karkowski
Set design: Pål Svensson, Roland Borén
Light design: Gert Havner
Costume design: Nonno Nordqvist
Musicians: Niklas Rydén, Zbigniew Karkowski
Production: Karin Hansson

Ata-Ata hörde till Eva Ingemarssons första egna koreografier och uppfördes under en fridansfestival som dansgruppen Rubicon ordnade på hemmascenen Atalante hösten 1987. Föreställningen hör därmed till en av de första Rubicon gjorde på scenen, som hade öppnat i februari samma år. Nämnvärt är att tonsättaren Niklas Rydén med Ata-Ata gjorde debut i danssammanhang.

Medverkande

Koreografi: Eva Ingemarsson
Originalmusik: Niklas Rydén (Inspelad musik)
Dans: Eva Ingemarsson, Gun Lund, Gunilla Witt
Ljusdesign: Johann Nordqvist
Kostym: Eva Ingemarsson (Idé), Nonno Peterson (Genomförande)

Ata-ata was one of Eva Ingemarssons first separate choreographies and was premiered during the Free dance-festival that was organised by the dance company Rubicon at their home stage Atalante, autumn 1987. The performance is thereby one of the first the company performed at their home stage that was opened in february that same year. Notable is that the composer Niklas Rydén, with the performance Ata-ata, made his stage debut in a dance context.

Cast & Production crew

Choreography: Eva Ingemarsson
Original music: Niklas Rydén (Recorded music)
Dance: Eva Ingemarsson, Gun Lund, Gunilla Witt
Light design: Johann Nordqvist
Costume design: Eva Ingemarsson (Idea), Nonno Peterson (Implementation)

Bro till bro var den dittills mest spektakulära uppsättningen inom dansgruppen Rubicons mångåriga projekt Stadens Dansare. Den genomfördes med hjälp av bortåt 25 dansare som rörde sig över broarna eller satt på flottar i Stora Hamnkanalen mitt i Göteborg. En cellist på en av flottarna svarade för musiken. Alla medverkande var klädda i Rubicons gula regnställ.

Medverkande

Koreografi: Rubicon
Dans: Eva Ingemarsson, Gun Lund, Gunilla Witt + Ett tjugotal dansare
Musiker: Lars Kristiansson (Cello)
Kostym: Rubicon
Scenbygge: Johann Nordqvist (Design och konstruktion av flottar)
Teknik: Lars Persson, Niklas Rydén
Video: Niklas Rydén (Avfilmning av föreställning)
Producent: Karin Hansson

From bridge to bridge was the most spectacular performance in Rubicons long-standing project The dancers of the city. From bridge to bridge was implemented with the help of 25 dancers that moved over bridges or floated on rafts in Stora Hamnskanalen in the middle of Gothenburg. A cellist on one of the rafts answered for the music. All the participants were dressed in Rubicons yellow rain suit.

Cast & Production crew

Choreography: Rubicon
Dance: Eva Ingemarsson, Gun Lund, Gunilla Witt + about 20 dancers
Musician: Lars Kristiansson (Cello)
Costume design: Rubicon
Set design & construction: Johann Nordqvist
Technicians: Lars Persson & Niklas Rydén
Video: Niklas Rydén (recording of the performance)
Producer: Karin Hansson

Sand mellan tårna var en omarbetning för barn av Allting rasar inför en naken skuldra, den första Rubiconföreställning som sattes upp på Atalante i februari 1987. Liksom originalföreställningen spelades Sand mellan tårna på (och i) den sand som under det första verksamhetsåret täckte Atalantes scengolv. Själva föreställningen varade i 25 minuter varefter publiken fick delta i rytmiska övningar där de gavs möjlighet att pröva och leka med olika delar ur koreografin.

Medverkande

Koreografi: Eva Ingemarsson
Dans: Gun Lund, Eva Ingemarsson, Gunilla Witt
Musikalisk bearbetning: Niklas Rydén
Originalmusik: Zbigniew Karkowski
Scenografi: Roland Borén, Pål Svensson
Ljusdesign: Gert Havner
Kostym: Nonno Nordqvist
Musiker: Niklas Rydén (Piano, synthesizer)

Sand between the toes was a re-work of Everything collapses before a naked shoulder to suit children. Just as the original performance Sand between the toes was performed in the sand, that during the first year of activity, covered the floor at Atalante. The performance lasted for 25 minutes, and then the audience were invited to part take in rhythmic exercises, where you could try and play with different parts of the choreography.

Cast & Production crew

Choreography: Eva Ingemarsson
Dance: Gun Lund, Eva Ingemarsson, Gunilla Witt
Musical arrangements:  Niklas Rydén
Original music: Zbigniew Karkowski
Set design: Roland Borén, Pål Svensson
Light design: Gert Havner
Costume design: Nonno Nordqvist
Musician: Niklas Rydén (Piano, synthesizer)