Karin Jattas originalkostym som syddes för 30 år sedan.
Nyhet
Under två dagar har Eva Ingemarsson befunnit sig på scenen för att packa upp presenningar för nyuppsättningen av Skuggbild- 30 år efter urpremiären 1992.
Ljussättare Anna Wemmert har varit på plats för att återskapa det scenljus som hon skapade för Skuggbild till premiären 1992.
Anna Wemmert kollar igenom gamla gobos.
Den 3 februari 2022 sätts Skuggbild upp igen, 30 år efter urpremiären.
Skuggbild var Eva Ingemarssons första längre solokoreografi. Hon dansade själv i detta stycke och fortsatte här att utveckla sitt intresse för att använda skiftande material i dans och scenografi. I Skuggbild 30 år senare dansar den yngre dansaren Kyrie Oda.
Dansgolvet utgörs av ett flertal gamla, grova presenningar. “Kvinnlig magi på stelnat hav” skrev DN 1992. Dansaren sätts ur balans och tvingas söka nya platser i rummet. Dansgolvet fungerar många gånger som en partner för dansaren. Genom att täcka golvet med presenningar blir underlaget ojämnt och buckligt istället för den jämna golvytan, dansaren sätts ur balans och tvingas söka nya platser i rummet hela tiden.
Presenningen kan vara tryggheten, mörkret man kan gömma sig i; men den kan också vara det tröga, orörliga, tunga. Skuggbild uttrycker kluvenheten mellan att vilja gömma sig och att vilja träda fram och blotta sig.
Kompositören Niklas Rydén, som gjort musiken till flera av Eva Ingemarssons föreställningar, valde till Skuggbild att använda sig av bandad elektronmusik, byggd på olika samplade ljud. Originalmusiken från 1992 används i nyuppsättningen.
Föreställningen spelas på Atalante mellan 3 – 20 februari 2022.
Skuggbild från 1992
Koreografi Eva Ingemarsson.
Dans Kyrie Oda.
Musik Niklas Rydén.
Här finns en video från Skuggbild 1993.
Inblick/Återblick
Inblick i en koreografs dansdokumentära idévärld
En inblick i Eva Ingemarssons koreografiska idévärld. Under arton år skapas elva
helaftonsverk i tydliga och utmejslade scenografiska rum.
En multimedial blandning av dans, koreografi, intervjuer och liveberättande, film, foto och
musik.
I dessa tematiskt uppbyggda verk och scenrum återfinns en koreograferad värld med
personliga intervjuer och filmade porträtt.
Dansarna möter sina egna berättelser, sina inre och yttre ansikten. Här blandas dansarnas
historier med fotografier och filmer i ett multimedialt uttryck.
De delar med sig av sina inre tankevärldar, sina erfarenheter, sin smärta och glädje. Genom
sitt personliga och speciella tilltal blir denna värld igenkännbar för många fler.
En installation och utställning i ett multimedialt berättande, en upplevelsebaserad installation och rumslig utställning med flera liveinslag av dans. Koreografen Eva Ingemarsson ställer ut valda delar från 11 helaftonsverk. En tidsresa mellan 1999-2017.
En inblick i Eva Ingemarssons koreografiska idévärld. Under arton år skapas elva helaftonsverk i tydliga och utmejslade scenografiska rum. En multimedial blandning av dans, koreografi, intervjuer och liveberättande, film, foto och musik. I dessa tematiskt uppbyggda verk och scenrum återfinns en koreograferad värld med personliga intervjuer och filmade porträtt.
Dansarna möter sina egna berättelser, sina inre och yttre ansikten. Här blandas dansarnas historier med fotografier och filmer i ett multimedialt uttryck. De delar med sig av sina inre tankevärldar, sina erfarenheter, sin smärta och glädje. Genom sitt personliga och speciella tilltal blir denna värld igenkännbar för många fler.
Spelas på Atalante:
Torsdag, fredag, lördag, söndag 5–22 september 2019
Torsdagar och fredagar 18.00–21.00
Lördagar och söndagar 15.00–18.00
Mer information finns här.
Du kan följa arbetet med Inblick/Återblick här.
Premiere at Atalante, September 8th 2017. At 7 PM. Will be performed Tuesdays, Thursdays and Fridays 7 PM up until September 29th.
Premiär Atalante 8 september 2017 kl 19.00. Spelas tisdagar, torsdagar och fredagar kl 19.00 t.o.m 29 september.
Mirror in the Mirror är tredje och sista delen i Spegeltrilogin. Det är en fristående fortsättning på Spegeln-Kairos (2013) och Zerkalo (2015). Spegeltemat fortsätter i Mirror in the Mirror med fokus på tillbakablickar och möten med dåtiden. På scenen sexton stora speglar, aluminiumrör och stigar för publiken. Publiken vandrar runt i en labyrint bland utspridda spegelsjöar där dansarna hänger i luften kopplade till sina livlinor. Ett inåt- och tillbakablickande som avbryts av snabba chockartade uppvaknanden. Dansaren rör sig ovanför sin speglande kropp, ovanför sig själv. Under ett kort ögonblick släpper gravitationen taget om kroppen och det går att titta ner på sig själv. I ett förvirrat ögonblick av klart seende, syns ett starkt och obarmhärtigt ljus.
Föreställningen kan ses som en vandring. En harmonisk tillvaro eller en oro över att allt har förlorat sin tyngd och nu svävar fritt. Det är en flytande värld och tillvaro, utan fasta konturer. Speglar som reflekterar en upp och nedvänd värld. Spegelbilder som tolkar, delar upp och återkastar omgivningen.
Dansare Anna Bergström, Janni Groenwold Tschanz, Maria Lindell, Hannah Karlsson. Musik Niklas Rydén. Scenografi/ljud Dan Tommi Hildén. Kostym Helena Ekenger. Ljusdesign Viktor Wendin. Ljudteknik Pär Bengtsson. Produktion AtalanteTeam/ Cecilia Suhaid Gustafsson, Tomas Persson Carlberg, Petra Landström . Foto Beata Rydén
Mirror in the Mirror _ Information in English
Mirror in the Mirror, premiere in September 2017, is the third and final part of the mirror trilogy. It is a free standing sequel to The Mirror – Kairos (2013) and Zerkalo (2015). The mirror theme continues in Mirror in the Mirror, focusing on flashbacks and encounters with the past. The stage is composed of 16 big mirrors, aluminium pipes and bridges/paths for the audience. The audience wanders around in a great labyrinth among disseminated mirror lakes where the dancers are connected to their life lines. An inwards look and a retrospective that is interrupted by quick shocking awakenings. The dancer moves above her mirrored body, above herself. For a short moment, gravity looses its grip of the body and you can look down on yourself. In a short confused moment of clarity, there is an intense and merciless light.
This piece can be viewed upon as a walk.
A peaceful subsistence or an uneasiness over everything that has lost its weight and now swans freely.
It is a floating existence and subsistence, without fixed contours.
Mirrors reflecting a world that is upside down.
Images that are interpreting, scattering and ricocheting the environment.
Dancers Anna Bergström, Janni Groenwold Tschanz, Maria Lindell, Hannah Karlsson
Music Niklas Rydén. Set/sound design Dan Tommi Hildén. Costume Helena Ekenger.
Light design Viktor Wendin
. Sound technician Pär Bengtsson
Production Cecilia Suhaid Gustafsson, Tomas Persson Carlberg, Petra Landström
Photo Beata Rydén
Mirror in the Mirror är tredje och sista delen i Spegeltrilogin. Det är en fristående fortsättning på Spegeln-Kairos (2013) och Zerkalo (2015).
Mirror in the Mirror är tredje och sista delen i Spegeltrilogin. Det är en fristående fortsättning på Spegeln-Kairos (2013) och Zerkalo (2015). Spegeltemat fortsätter i Mirror in the Mirror med fokus på tillbakablickar och möten med dåtiden. På scenen sexton stora speglar, aluminiumrör och stigar för publiken. Publiken vandrar runt i en labyrint bland utspridda spegelsjöar där dansarna hänger i luften kopplade till sina livlinor. Ett inåt- och tillbakablickande som avbryts av snabba chockartade uppvaknanden. Dansaren rör sig ovanför sin speglande kropp, ovanför sig själv. Under ett kort ögonblick släpper gravitationen taget om kroppen och det går att titta ner på sig själv. I ett förvirrat ögonblick av klart seende, syns ett starkt och obarmhärtigt ljus.
Föreställningen kan ses som en vandring. En harmonisk tillvaro eller en oro över att allt har förlorat sin tyngd och nu svävar fritt. Det är en flytande värld och tillvaro, utan fasta konturer. Speglar som reflekterar en upp och nedvänd värld. Spegelbilder som tolkar, delar upp och återkastar omgivningen.
Dansare Anna Bergström, Janni Groenwold Tschanz, Maria Lindell, Hannah Karlsson. Musik Niklas Rydén. Scenografi/ljud Dan Tommi Hildén. Kostym Helena Ekenger. Ljusdesign Viktor Wendin. Ljudteknik Pär Bengtsson. Produktion AtalanteTeam/ Cecilia Suhaid Gustafsson, Tomas Persson Carlberg, Petra Landström . Foto Beata Rydén
Mirror in the Mirror _ Information in English
Mirror in the Mirror, premiere in September 2017, is the third and final part of the mirror trilogy. It is a free standing sequel to The Mirror – Kairos (2013) and Zerkalo (2015). The mirror theme continues in Mirror in the Mirror, focusing on flashbacks and encounters with the past. The stage is composed of 16 big mirrors, aluminium pipes and bridges/paths for the audience. The audience wanders around in a great labyrinth among disseminated mirror lakes where the dancers are connected to their life lines. An inwards look and a retrospective that is interrupted by quick shocking awakenings. The dancer moves above her mirrored body, above herself. For a short moment, gravity looses its grip of the body and you can look down on yourself. In a short confused moment of clarity, there is an intense and merciless light.
This piece can be viewed upon as a walk.
A peaceful subsistence or an uneasiness over everything that has lost its weight and now swans freely.
It is a floating existence and subsistence, without fixed contours.
Mirrors reflecting a world that is upside down.
Images that are interpreting, scattering and ricocheting the environment.
Dancers: Anna Bergström, Janni Groenwold Tschanz, Maria Lindell and Hannah Karlsson
Music: Niklas Rydén
Set/sound design: Dan Tommi Hildén
Costume: Helena Ekenger
Light design: Viktor Wendin
Sound technician: Pär Bengtsson
Production: Cecilia Suhaid Gustafsson, Tomas Persson Carlberg and Petra Landström
Photo: Beata Rydén
Zerkalo, Eva Ingemarsson Dance Production First Night December 2th, 2016.
The room is filled with uniform metallic objects and there is a rain of shiny pipes. Five large mirrors and fifty aluminium pipes fill the room in the performance of Zerkalo. Physical movement and patterns of movement encounter worlds of sound, illusions of light and metallic sculptures.
Starting in the acclaimed performance of The Mirror – Kairos in 2013, some of the issues such as exploration of identity, reflections and vulnerability are further developed in Zerkalo. Now from a different perspective with its inspiration in sources like Tarkovsky’s film Stalker and Tove Jansson’s Moomin books. Magic, mystery and nature poetry are some words of inspiration along the way.
The local paper GP on The Mirror –- Kairos, 2013:
In The Mirror – Kairos, Eva Ingemarsson creates a magic state of reflection (…). The body of the dancer meeting its own movements in the mirror creates new, breathtaking dimensions of dance… A magically welded piece of art for the stage…
Idea and choreography: Eva Ingemarsson. Dancers: Anna Bergstrom, Janni Groenwold Tschanz, Maria Lindell and Hannah Karlsson. Composition/piano: Niklas Ryden. Music/sculpture: Dan Tommy Hilden. Light: Viktor Wendin, Costumes: Helena Ekenger, Sound: Pär Bengtsson. Production: Tomas Persson Carlberg and Cecilia Suhaid Gustavsson. Layout: Petra Landstrom.
Zerkalo will be performed at Atalante 2th to 9th December, 2016.
www.atalante.org www.evaingemarsson.se
ZERKALO_2016_Foto:Beata Rydén
Foto:Beata Rydén
Foto:Beata Rydén
The room is filled with uniform metallic objects and there is a rain of shiny pipes. Five large mirrors and fifty aluminium pipes fill the room in the performance of Zerkalo. Physical movement and patterns of movement encounter worlds of sound, illusions of light and metallic sculptures.
Mirror in the Mirror is the third and final part of the Mirror trilogy and will premiere in autumn 2017. As the sequel to Spegeln-Kairos (2013) and Zerkalo (2015), it continues to explore the mirror theme with a focus on flashbacks and meetings with the past.
The audience wanders around in a huge maze among scattered mirror lakes where the dancers are linked to their lifelines. We look inward and backward, punctuated by rapid traumatic awakenings. The dancers are moving above their reflective bodies, above themselves. For a brief moment, gravity is gone and their bodies can float freely. The dancers can look down on themselves. In a confused moment of clear vision, a strong and merciless light appears.