Foto:Niklas Rydén
Urpremiär 22 september 2009, Göteborg
Ett dansverk av koreograf Eva Ingemarsson för tre dansare, ingår i “Tesoro-trilogin” som startade 2007 med föreställningen Tesoro. Defensa – Tesoro II har ett övergripande tema om försvar, mentala och kroppsliga. Försvara sig själv, sina nära, sitt liv, sin identitet. När blir det till hjälp och när blir det till ett hinder? På scenen finns tre dansare, tre dockor i naturlig storlek, tre filmade alter egon och tre kuberna. Kuberna kan gestalta tre livsrum som både begränsar och ger frihet. Därinne finns dansaren i mötet med sig själv, sina minnen, sitt motstånd, sitt inneboende mörker och bländande ljus.
Medverkande
Koreografi: Eva Ingemarsson
Dans: Frida Moberg, Jerry Pedersen, Siri Persson
Film: Niklas Rydén
Musik: Magnus Bergström, Niklas Rydén, Daniel Rozenhall, Asa-Chang & Junray, Aphex Twin
Scenografi: Johan Rödström, Mania Teimouri
Ljusdesign: Johan Rödström
Ljudteknik: Pär Bengtsson
Kostym: Karin Jatta
Dockmakare: Karin Jatta
Textbearbetning: Victoria Brattström
Produktion: Katarina Sigge
Recensioner
Rörelser med lyskraft
I Defensa fortsätter koreografen Eva Ingemarsson den undersökning av människans inre rum som påbörjades i Tesoro 2007. Fokus är flyttat till kropp och medvetande, som platser för en strid mellan inre och yttre krafter. Det handlar om försvar. Olika strategier skildras i ord, dans, film och musik. Berättelsefragmenten kommenterar varandra utan att förenas i sluten helhet.
Kvar från Tesoro finns grundförutsättningen i det begränsade rummet. Lite vid sidan av scenens mitt står tre kuber. De tre dansarna sitter i dem, klättrar runt, söker sig ut på golvet och återvänder. Kuberna omringas av hängande boxar, i en förskjuten triangelformation. I dessa dubbleras dansarna i filmade sekvenser. Genom en hinna ser vi dem som kattdjur, beredda till språng, hoprullade i fosterställning och undersökande det trånga rummets gränser.
Ytterligare en exponering av individerna finns i tre mörka, ansiktslösa, manshöga tygdockor. Dansarna tar hand om dem i ömsint pardans för att i nästa stund kasta dem i golvet. Tre jag rör sig på scenen, i olika lager, från olika perspektiv, sammanlänkade, men ändå åtskilda. Rörelserna mäter golvet från hopkrupet till utsträckt, stannar upp och accentuerar rena vackra diagonallinjer. Fötter och kroppar smiter åt runt kubformationen. Dansarna trillar handlöst ur den, slänger sig ut och ned, roterar över golvet, kraftfullt i samtidig kontroll och tygellöshet. De fyller ord, rörelse och rum med lyskraft.
Scenspråket fascinerar mig. Det talar om något som inte helt kan benämnas, samtidigt som berättelsens delar är konkreta till övertydlighetens gräns. De är som funderingar i ett ogarderat samtal vänner emellan. Spänningen mellan det konkreta och det onåbara skapar associativa rum i medvetandet och starka långlivade bilder på näthinnan.
Koreografi: Eva Ingemarsson. Film: Niklas Rydén. Kostym/dockor: Karin Jatta. Scenografi: Johan Rödström, Mania Teimouri. Musik: Magnus Bergström, Asa Chang m.fl. Medv: Siri Persson, Frida Moberg, Jerry Pedersen.
Birgitta Johansson – SvD 2009-10-01
Dubbelexponeringar
Eva Ingemarssons koreografier brukar alltid efterlämna starka bilder hos mig. Kanske inte så konstigt, eftersom koreografen under flera år laborerat med mötet mellan dans och olika visuella konstformer. Men de bilder jag menar är något särskilt, kanske handlar det mer om ögonblick där hela föreställningens essen koncentreras och minnet fryses till en bild.
Vad bär jag nu med mig från Defensa – Tesoro II, Eva Ingemarsson nya föreställning på Atalante? Faktiskt svårt att säga. Den här gången bygger Ingemarsson ut sina dubbelexponeringar till ett verk med så många variabler att jag får svårt att fästa blicken.
Den dimmiga kvadraten – som är en filmad kub – går igen från Tesoro. Nu är den tredubblad, med en dansare inkrupen i varje. På scenen finns även tre, öppna kuber i en sammanbyggd trappformation. Lägg till tre manshöga, kusligt ansiktslösa dockor (skapade av Karin Jatta) och en ljusdesign som spelar med skuggor i spännande formationer. Sist men inte minst dansarna Siri Persson, Frida Moberg och Jerry Pedersen – alla tre nya angenäma bekantskaper, Eva Ingemarsson har hållit audition. Det blir mycket som ska integreras.
Defensa kretsar kring individens försvar. Integritet, instängdhet, utestängande, isolering. Hur starka barriärer behöver vi mot omvärlden? Dansarna – i filmad och levande version – och dockorna berör mest i de riktigt stillsamma sekvenserna, med finstilta, utmejslade rörelser. Motsatsen, de plötsliga fysiska utbrotten, fungerar också. Men i mellanregistret blir det lätt konturlöst. Där finns också texter som dansarna inte riktigt förmår bära fram, inte i nivå med dansen. Då går det ibland på tomgång, trots den genialt sammansatta musiken av Magnus Bergström, Niklas Rydén, Daniel Rozenhall, Asa Chang.
Min sinnebild för Defensa – Tesoro II blir nog Siri Persson, vackert utsträckt i linje med sin kub, men inte instängd, utan utanpå, ovanpå.
Lis Hellström Sveningson – Göteborgs-Posten 2009-10-05
Photo:Niklas Rydén
Premiered 09-22-09, Gothenburg
The second part of the Tesoro trilogy is a dance performance by choreographer Eva Ingemarsson created for three dancers. The theme of Defensa-Tesoro II is defence, both physical and mental. Defend yourself, your near ones, your life, your identity)?. When does it favour you and when does it obstruct you? On stage we find three dancers, three full-size dolls, three filmed alter egos and three cubes. The cubes might symbolise three life rooms that both limits and gives freedom. Inside the cube the dancers are facing themselves, their memories, their resistance, their innate darkness and blinding light.
Choreographer Eva Ingemarsson continues to evolve the Tesoro-triology with DEFENSA – Tesoro II, this time with the dancers Jerry Pedersen, Siri Persson and Frida Moberg. Defensa is a direct sequel to Tesoro, 2007, and has a general theme of defense, both mental and physical. To defend oneself, our loved ones, one’s life and one’s identity. When does it help and when does it become an obstacle? On stage are three dancers, three dolls in natural sizes, three filmed alter egos and three cubes. The cubes can form three life spaces that both limits and gives freedom. In these we find the dancer in an encounter between herself, her memories, her resistance, her innate darkness and blinding light.
Cast & Production crew
Choreography: Eva Ingemarsson
Dance: Frida Moberg, Jerry Pedersen, Siri Persson
Film: Niklas Rydén
Music: Magnus Bergström, Niklas Rydén, Daniel Rozenhall, Asa-Chang & Junray, Aphex Twin
Set design: Johan Rödström, Mania Teimouri
Sound design: Johan Rödström
Sound technician: Pär Bengtsson
Costume design: Karin Jatta
Doll design: Karin Jatta
Text arrangements: Victoria Brattström
Production: Katarina Sigge
