Skuggbild var Eva Ingemarssons första längre solokoreografi. Hon fortsatte här att utveckla sitt intresse för att använda skiftande material i dans och scenografi, en strävan som skulle bli än tydligare i hennes senare verk. I Skuggbild utgörs dansgolvet av ett flertal gamla, grova presenningar. Dansgolvet fungerar många gånger som en partner för dansaren. Genom att täcka golvet med presenningar blir underlaget ojämt och buckligt i stället för den jämna golvytan, dansaren sätts ur balans och tvingas söka nya platser i rummet hela tiden. Presenningen kan vara tryggheten, mörkret man kan gömma sig i; men den kan också vara det tröga, orörliga, tunga. Skuggbild uttrycker kluvenheten mellan att vilja gömma sig och att vilja träda fram och blotta sig. Kompositören Niklas Rydén, som gjort musiken till flera av Eva Ingemarssons föreställningar, valde till Skuggbild att använda sig av bandadelektronmusik, byggd på olika samplade ljud.
Medverkande
Koreografi: Eva Ingemarsson
Dans: Eva Ingemarsson
Originalmusik: Niklas Rydén
Ljusdesign: Anna Wemmert Clausen
Recension Skuggbild & Objudna gäster
Kvinnlig magi på stelnat hav
Eva Ingemarsson som sedan Rubicons tillkomst för fjorton år sedan koreograferat en rad av gruppens arbeten gör nu sitt första längre solo, “Skuggbild”. Det är ett stycke dans som med sin tvetydighet och sitt poetiska grundackord lätt sammanfogas med nypremiären av “Objudna gäster” från i våras.
Eva Ingemarsson rör sig i en värld fylld av magi och kvinnlig väntan.
Solot – dansat av Eva Ingemarsson själv – tar avstamp mot en presenning veckad som ett stelnat hav. En kvinna i florstunn klänning rör sig drömlikt sökande över den ishavsliknande ytan. Händerna böljar som fiskstim och banar väg genom rummet.
Niklas Rydens gitarrtoner lägger en grundrytm och bakom lurar elektroakustiska dova moln.
Som savannens djur söker sig kvinnan till små vattenhål i presenningens i övrigt orörliga yta. Hon väter sina händer, sin kropp. Upprepade gånger slänger hon sig mot det buckliga underlaget och med djurets frenesi kastar hon med huvudet och klöser med händerna.Hennes öppnar sig utåt i en omfamnande gest – nästan sakral i sitt uppsåt.
Stycket genomsyras av en dunkel sorg, en saknad. Kvinnan söker sig utåt, under, igenom för att nå ett steg längre in mot sig själv. Den utåtriktade kraften tycks besvaras med stumhet och blicken vänds åter inåt.
Eva Ingemarssons dans är tankeväckande och den öppnar för flera tolkningsnivåer än dem jag prövat att skissa på.
Soloformen kräver stramhet och reduktion i uttrycket och det märks att Eva Ingemarsson framför allt arbetat med gruppkomposition. Stycket behöver en starkare struktur och även en fördjupning av rörelsematerialet för att nå det djup som jag anar att dansen strävar efter.
OBJUDNA GÄSTER har sedan i våras utvecklats till en tredelad mycket utsökt meny. Förrätten väcker nyfikenheten till liv. Fräckt och lustfyllt förför de tre dansarna med Tina Andersson i spetsen åskådaren att följa med på resan. Därefter en huvudrätt som med röda tangokjolar fortsätter förförelseakten men nu med en ganska stor portion ironi och en och annan allvarsam glidning. Efterrätten överraskar med eftertänksamhet och mörka skuggfigurer. En ljuskägla som jagar och naglar fast delar av de kvinnliga kroppsdelarna. Det är skrämmande vackert. Farligt begär. Farligt uppdrag. Ett ansikte söker sig bort, undan.
Bodil Persson – TEA: 1992-11-24
Shadow image was Eva Ingemarsson first (long?) solo choreography. In Shadow image she continued to evolve her interest to use shifting materials in choreography and set design, an aspiration that would become clearer and clearer in her later works. In Shadow image the dance floor is made up of a number of old, rugged tarps. Many times the dance floor works as a partner. By covering the floor with tarp the foundation becomes rugged. The dancers are put out of balance and are constantly forced to find new positions in the room. The tarp might be the comfort place, the darkness where you can hide; but it might also work as the thick, motionless, heavy. Shadow image expresses the duality between the desire to hide and the desire to step forward and expose yourself. The composer Niklas Rydén, who composed the music for several of Eva Ingemarssons performances, choose to work with recorded, sampled based, electro music in Shadow image.
Cast & Production crew
Choreography: Eva Ingemarsson
Dance: Eva Ingemarsson
Original music: Niklas Rydén
Light design: Anna Wemmert Clausen
