Foto: Anders Jirås
Premiär 21 oktober 1994, Göteborg
I Bröllopsnatten utgår Eva Ingemarsson från det mest traditionella rörelsetemat, mötet mellan man och kvinna. Det traditionella temat möter ett närmast surrealistiskt överdrivet film- och teatertema: paret på bröllopet. Den smått vansinniga stämningen i föreställningen understryks av att den äger rum i ett totalt vitt scenrum som på ett helt annat sätt än en traditionell “black box” förpassar publiken till en drömvärld. I denna vita värld kommer dansarna att framträda tydligare än någonsin. Det har lett till att deras personlighet har tillåtits träda fram och att deras röster och andhämtning spelar en central roll i det digitala tonlandskap som Niklas Rydén komponerat.
Musiken blir ett kollage av röster, opera och elektroackustisk musik, med en touche av death metal. I ett vitt rum blir också ljuset väldigt påtagöigt. Med skuggor, färger och projiceringar blir scenrummet ett organiskt Ett med dansarna.
Medverkande
Koreografi: Eva Ingemarsson
Dans: Torun Odlöw, Peter Svenzon
Originalmusik: Niklas Rydén
Scenbild: Eva Ingemarsson, Niklas Rydén
Medarbetare: Zac O’Yeah, Liv Ravnbøl
Ljusdesign: Anna Wemmert Clausen
Kostym: Karin Jatta
Scenteknik: Göran Ekmark
Foto: Anders Jirås
Produktion: Magnus Telander
Recension
En prinsessa fången mitt i den vita tyllen. Sådan är brudens utgångsposition i Eva Ingemarssons nya dansverk Bröllopsnatten på Unga Atalante.
Med händerna på ryggen, som vore hon bakbun- den, och ögonen slutna står hon där i sin blänkande vita klänning. Brudgummen är inte med, han har rörelsefrihet och vi ser honom först på toppen, långt uppe vid taket. Där har han vida vyer, men också en brant vägg att ta sig utför för att nå sin brud. Scenens svarta låda är förvandlad till en vit ask. Ett rum för oskuld och oskrivna blad. Allt är rent, slätt och avskalat, och därmed brutalt avslöjande. Bara den branta väggen nedanför brudgummen har utstickande pinnar, som gjorda för klättringslek. Mannen når bruden med akrobatisk finess. Eva Ingemarsson och Niklas Rydén skapar konst som ställer höga krav på att åskådarna öppnar sina sinnen och ger de egna upplevelserna tolkningsföreträde. I koreografin har Eva Ingemarsson ingen traditionell teknik att gömma sig bakom. Lika lite kan Niklas Rydéns kompositioner ta skydd i känd musikalisk struktur. De båda har brutit ner formerna till nakna rörelser och ljud och söker därifrån nya helheter, i vilka rummet och ljuset påtagligt får spela med. Ett omslag till blått, grönt eller bländande ljus i asken kastar genast in brudpar och publik i en ny stämning. När bruden i ryckningar och konvulsioner ålar sig ur sitt frusna läge och brudgummen betvingar sitt stup, börjar närmandet. I längtan och skräck rister kropparna. Söker närhet, repellerar. Länge härskar avståndet, beröringen är högspänd och kräver luft. Mitt på scenen finns två liggande dörrar. Inte sängar. Där sker bröllopsnattens fysiska förening, dörrarna markerar gränsen till nya rum i livet men återanvänds också som altargång, sängar, skydd och bevakade områden. En dörr är brudens, en är brudgummens. I glipan mellan hans och hennes plats ligger mycket av leken och spänningen som paret Ingemarsson-Rydén experimenterar med. Rörelserna ackompanjeras av en starkt bultande rytm, bruten mot gnissel och skärande stråk. Efterhand blandar sig mänskliga röster i. Ord, viskningar, flämtningar och flås följer parets prövande av inbördes lägen; över, under, emot och ifrån. Allt sker påtagligt nära, i kroppen, i människan. De stora rörelserna ut över golvet är få. I den vita asken ser vi de allmänmänskliga djupen i bröllopsnattens strukturerade förening. Torun Jonsson och Peter Svensson ger sin dans ett naket uttryck med den dimensionen. Deras avrundande småprat, med benen dinglande över dörrkanten, väcker hopp om den äkta föreningens framtid.
Lis Hellström Sveningson – Göteborgs-Posten 1994-10-30
Photo: Anders Jirås
In The wedding night, Eva Ingemarsson starts off in the traditional movement scheme between man and woman. The traditional theme is confronted with an almost surealistic, exaggerated movie- and theatre theme: The couple on their wedding. The almost mental atmosphere in the performance is emphasised by the fact the it takes places in a totally white stage room, which transports the audience to a dreamlike state in contrast to the traditional black-box stage. In this white world the dancers will appear clearer than ever. This have given their personalities more room and their voices and breathing plays a central part in the digital music landscape that Niklas Rydén has composed.
The music becomes a collage of voices, opera and electro acoustic music, with a touch of death metal. The lights also becomes very distinct in a white room. With the help of shadows, colours and projections the scenic room becomes an organic whole with the dancers.
Cast & Production crew
Idea/Choreography: Eva Ingemarsson
Dance: Torun Odlöw & Peter Svenzon
Original music: Niklas Rydén
Set design: Eva Ingemarsson & Niklas Rydén
Co-workers: Zac O`Yeah & Liv Ravnbøl
Light design: Anna Wemmert Clausen
Costume: Karin Jatta
Stage tecnhique: Göran Ekmark
Photography: Anders Jirås
Production: Magnus Telander
