Eva Ingemarsson Dansproduktion

Verk

Månens fyra ansikten (2001)

Foto: Anders Jirås

 

I Månens fyra ansikten fortsätter Eva Ingemarsson den dokumentära inriktning som påbörjades 1999 med The Frozen Ones. Ur programtexten: “Vad händer när den annars så anonyme dansaren träder fram och berättar om sig själv? Vad händer när tydliga brottytor skapas mellan olika konstnärliga uttryck? I Månens fyra ansikten fortsätter Eva Ingemarsson att undersöka möjligheten att integrera dans, dokumentära filmintervjuer, stillbildsprojiceringar och videofilm. Intresset för människan och lusten att förändra och fördjupa det sceniska uttrycket är drivkraften i hennes arbete. I Månens fyra ansikten låter Eva Ingemarsson fyra dansare berätta om sig själva, sina liv och sina minnen. Vi möter Arngrimur Bjarnason från Island, Janni Groenwold från Holland, Mauro Rojas från Chile/Colombia och Åsa Thegerström från Sverige.”
Månens fyra ansikten spelades även på Dansstationen och Moderna Dansteatern genom Turnéslingan tre scener – ett samarbete mellan de fria scenerna Atalante, Dansstationen och Moderna Dansteatern

Medverkande

Koreografi: Eva Ingemarsson
Dans: Åsa Thegerström, Mauro Rojas, Janni Groenwold, Arngrimur Bjarnason
Solveig Thegerström (Avfilmad äldre kvinna)
Scenografi: Dan Tommi Hildén, Roland Borén
Ljusdesign: Anna Wemmert Clausen
Kostym: Karin Jatta
Musik: Pilgrimsånger från klostret Montserrat, Sven-Erik Johansson, John Zorn, At the Gates, György Ligeti, Borås Energi, Erik Satie, Dmitri Shostakovich, Charles Storm/Jan Cardell, Svante Henryson, Thomas Jäderlund
Teknik: Tina Grahn, Anna Lindkvist
Foto: Anders Jirås
Video: Niklas Rydén (Intervjuer och filmning)
Produktionsassistent: Elinor Ström, Erika Harlitz
Produktion: Astrid von Rosen
Turnéarrangör: Turnéslingan Tre Scener (Atalante)

Photo: Anders Jirås

 

In The four faces of the moon Eva Ingemarsson continues her documentary direction that was started in 1999 with The Frozen Ones.

What happens when the otherwise anonymous dancer steps forward and talks about him/her(?) self? What happens when (breaking surfaces) are created between different artistic expressions? In The four faces of the moon Eva Ingemarsson continuos to explore the potential of integrating dance, filmed documentary interviews, photo projections and video. The interest in the human being and the desire to change and deepen the scenic expression is the driving force in her work. In The four faces of the moon Eva Ingemarsson lets four dancers tell us about them selfs, their lives and their memories. We get to meet Arngrimur Bjarnason from Island, Janni Groenwold from Holland, Mauro Rojas from Chile/Colombia and Åsa Thegerström from Sweden.

The four faces of the moon toured on Turneslingan, Three Stages to The Dance station (Malmo) and The Modern Dance Theatre (Stockholm).

Cast & Production crew

Choreography: Eva Ingemarsson

Dance: Åsa Thegerström, Mauro Rojas, Janni Groenwold, Arngrimur Bjarnason, Solveig Thegerström (older women on film)

Stage design: Dan Tommi Hilldén

Light design: Anna Wemmert Clausen

Costume design: Karin Jatta

Music: Pilgrim songs from the monastery Montserrat, Sven-Erik Johansson, John Zorn, At the Gates, György Ligeti, Borås Energi, Erik Saite, Dimitri Shostakovich, Charles Storm/Jan Cardell, Svante Henryson, Thomas Jäderlund

Technicians: Tina Grahn, Anna Lindkvist

Photo: Anders Jirås

Video: Niklas Rydén (Interviews and film)

Production assistant: Elinor Ström, Erika Harlitz

Production: Astrid Von Rosen

Tour arrangement: Turnéslingan Three Scenes (Atalante)

The frozen ones (1999)

Foto: Anders Jirås

The frozen ones är den första i en serie föreställningar där Eva Ingemarsson samtidigt arbetar konstnärligt och dokumentärt med dansen och dansarna. Koreografin samspelar med videoprojektioner där de två dansarna berättar om sig själva och sina liv. Samtidigt som de alltså dansar på scenen. Eva Ingemarsson har alltid inspirerats av olika material i sina föreställningar. I Passage (1989) var det stockar, i Skuggbild (1992) presenningar, i Bröllopsnatten (1994) två vita dörrar och i Fotografen (1997) stilbildsfotot. Även dansens relation till bilden fick efterhand en växande betydelse i oilka uppsättningar. I The frozen ones sammanför hon dessa intressen, filmar av dansarna och projicerar sedan bilden på olika projektionsytor som ger personerna helt olika karaktär. Bilden kan röra sig eller stå stilla. Ögonblick kan frysas, livslängden kan förlängas och dansen tillföras en ny dimension. I fotografiet står tiden stilla. Vad händer när en människa möter sin egen bild? Två dansare möter varandra; två människor. Berättelsen är det viktiga. Vägen. Liksom i tidigare föreställningar samarbetade Eva Ingemarsson med Niklas Rydén, som i The frozen ones ansvarar för video och intervjuer med dansarna.

Medverkande

Koreografi: Eva Ingemarsson
Dans: Janni Groenwold, Arngrimur Bjarnason
Scenografi: Roland Borén, Mania Teimouri
Ljusdesign: Anna Wemmert Clausen
Kostym: Karin Jatta
Musik: Einstürzende Neubauten, John Zorn, Red Hot Chili Peppers, Karin Rehnqvist, Dmitri Shostakovich, Sten Sandell, Edvard Grieg
Snickare: Göran Ekmark (Konstruktion)
Foto: Anders Jirås
Video: Niklas Rydén (Intervjuer och filmning)
Produktion: Erica Espling

Photo: Anders Jirås

The frozen ones is the first performance in a series, where Eva Ingemarsson works with both a documentary and an artistic approach with the dance and the dancers. The choreography interacts with video projections where the dancers speaks about them selfs and their lives, while dancing on stage. Different materials have always been an inspiration to Eva Ingemarsson in here choreographies, in Passage (1989) it was logs, in Shadow image (1992) it was tarps, in The wedding night (1994) it was two white doors and in The photographer (1997) it was still photos. The relationship between the dance and the image has gradually gained importance in her performances. In The frozen ones she brings together these interests, portraits the dancers on film and projects the image on different surfaces, which gives the persons totally diverse character. The image can move or be still. Moments can be frozen, the lifespan can be prolonged and the dance can be given a new dimension. In the photo, time stands still. What happens when a person meets her own image? Two dancers meet each other: two human beings. The story is the focus. The path. As in previous performances Eva Ingemarsson collaborates with Niklas Rydén. In The frozen ones Niklas is responsible for the filmed material and the interviews with the dancers.

Cast & Production crew

Choreography: Eva Ingemarsson

Dance: Janni Groenwold, Arngrimur Bjarnason

Stage design: Roland Borén, Mania Teimouri

Sound design: Anna Wemmert Calusen

Costume design: Karin Jatta

Music: Einstürzende Neubauten, John Zorn, Red Hot Chilli Peppers, Karin Rehnqvist, Dmitri Shostakovich, Sten Sandell, Edvard Grieg

Carpenter: Göran Ekmark (construction)

Photo: Anders Jirås

Video: Niklas Rydén (Interviews and film)

Production: Erica Espling

Gardenparty (1998)

Under repetitionsarbetet av Ingemarssons koreografi Fotografen april 1997 var konstnären Tomas Ferm närvarande vid ett tillfälle. Denna närvaro resulterade, ett år och många samtal senare, i en dansföreställning som tog sin utgångspunkt i fem av Ferms skulpturer ur serien ABARTO.
Gardenparty är ett visuellt rum som dagtid utgör en ljussatt konstutställning. Om kvällen utgör objekten scenografi i en dansföreställning som utspelas på en fest i en försommarträdgård. Det handlar om människans längtan och minnen; om hennes förmåga att träda över tidens och upplevelsernas gränser. Hur hon kan komma från andra sidan, från de dödas rike eller från de levandes land men i en upplevelse av sig själv som död.

Medverkande

Koreografi: Eva Ingemarsson
Dans: Eva Ingemarsson, Arngrimur Bjarnason, Janni Groenwold, Veera Suvalo Grimberg
Ljusdesign: Anna Wemmert Clausen
Kostym: Karin Jatta
Mask: Gunilla Gränsbo
Musiker: Niklas Rydén (Dragspel), Bjarne Olsson (Gitarr), Petter Jarenskog (Violin), Pierre Laurent (Elbas)
Musik: It Had better be tonight, The girl from Ipanema, Satumaa
Konst: Tomas Ferm (Skulptur, foton)
Produktion: Mika Becker

During one of the rehearsals with the choreography of The photographer, april 1997, the artist Tomas Ferm was present. This presence resulted, one year and many discussions later, in a dance perfarmance which took its starting point in five of Ferms sculptures from the series ABARTO.

Gardenparty is a visual room that during day time takes the form of an art exhibition. By night the objects are part of the scenography of a dance performance that takes place at a party in a summer garden. It circles around mans longing and memories; about her ability to pass the limits of time and experience. How she can come from the other side, the land of the dead or the land f the living but experience her self as dead.

Cast & Production crew

Choreography: Eva Ingemarsson
Dance: Eva Ingemarsson, Arngrimur Bjarnason, Janni Groewold, Veera Suvalo Grimberg
Light design: Anna Wemmert Clausen
Costume design: Karin Jatta
Mask design: Gunilla Gränsbo
Musicians: Niklas Rydén (accordion), Bjarne Olsson (guitar), Petter Jarenskog (violin), Pierre Laurent (electric bas)
Music: It had better be tonight, The girl from Ipanema, Satumaa
Art: Tomas Ferm (sculpture, photos)
Production: Mika Becker

Bakom glas (1998)

Dansinstallationen Bakom glas skapades enkom för en utställningsserie på Galleri 54 där kreatörer från andra områden än de sköna konsterna bjöds in att fritt använda den minsta kammaren i galleriet. Under 4 timmar rörde sig koreografen Eva Ingemarsson bakom och mot en stående vaselininsmord glasruta.

Medverkande

Idé: Eva Ingemarsson
Koreografi: Eva Ingemarsson
Dans: Eva Ingemarsson
Ljusdesign: Anna Wemmert Clausen

The dance installation Behind glass was created exclusively to be part of an exhibition series at Gallery 54 where creators from areas other then fine art was invited to freely use the smallest chamber at the gallery. During four hours Eva Ingemarsson moved behind and against a glass window covered in Vaseline.

Cast & Production crew

Idea: Eva Ingemarsson
Choreography: Eva Ingemarsson
Dance: Eva Ingemarsson
Light design: Anna Wemmert Clausen

Fotografen (1997)

Foto: Peter Öhlander & Dana Sederowsky

 

Med Fotografen inledde Eva Ingemarsson det arbete med att integrera fotografi, projiceringar, dans och dansare som hon sedan har vidareutvecklat i många föreställningar därefter. Genom att placera två fotografer på scen under föreställningen i jakt på nya bildvinklar, ville Ingemarsson “låta dansare och fotografer inspirera varandra samtidigt som själva händelseförloppet blir ett sätt att utforska och ifrågasätta den traditionella formen”. (Margareta Artsman, SvD april 1997.) De fotografier som togs under föreställningen ställdes ut i Atalantes foajé i en ständigt växande utställning. De användes också som projiceringar i Ingemarssons nästkommande föreställning The frozen ones. Niklas Rydén svarade för musiken. Dana Sederowsky och Peter Öhlander fotograferade under föreställningen.

Medverkande

Koreografi: Eva Ingemarsson
Dans: Arngrimur Bjarnason, Janni Lorentzon, Veera Suvalo Grimberg
Originalmusik: Niklas Rydén
Scenografi: Göran Ekmark, Antonio Sognasoldi
Ljusdesign: Anna Wemmert Clausen
Kostym: Karin Jatta
Musiker: Niklas Rydén (Piano)
Foto: Peter Öhlander, Dana Sederowsky

Photo: Peter Öhlander & Dana Sederowsky

 

With The photographer Eva Ingemarsson started her work with integrating photography, projections, dance and dancers which she has later advanced in later performances. By placing two photographers during the performance Ingemarsson wanted to, ”Let the dancers and photographers inspire each other while the story at the same time explores and questions the traditional form” Margareta Artsman, SvD april 1997). The photos that was taken during the performance was put on display in Atalantes foyer in a constantly growing exhibition. The photos were also used as projections in Ingemarssons next performance, The frozen ones.

Cast & Production crew

Choreography: Eva Ingemarsson

Dance: Arngrimur Bjarnason, Janni Lorentzon, Veera Suvalo Grimberg.

Original music: Niklas Rydén

Stage design: Göran Ekmark, Antonio Sognasoldi

Light design: Anna Wemmert Clausen

Costume design: Karin Jatta

Musician: Niklas Rydén

Photographer: Peter Öhlander, Dana Sederowsky

Vita läppar (1995)

“Eva Ingemarssons Vita läppar är en koreografi för två kvinnliga och en manlig dansare. Kvinnorna finns till för varandra i en slags syskontillvaro. Mannen finns till i sin frånvaro. De delar speglar. Han simmar i ett hav av vykort. (Ur “Unga Atalante”, mars 1995.) Med koreografens ord: “Vykortet är det korta meddelandet som påminner om världen utanför. Något man längtar efter eller skyr. Är kvinnorna fångna i sin egen fåfänga och mannen i sin rotlöshet?” (Ur “Unga Atalante”, oktober 1995.) Niklas Rydéns elektroakustiska musik byggde på samplade fragment från ett stycke av Bach och en hårdrockslåt. Vita läppar ingick i helaftonsföreställningen Ytspänning som spelades på Atalante hösten 1995.

Medverkande

Koreografi: Eva Ingemarsson
Dans: Eva Ingemarsson, Anna Westberg, Joachim Berntsson
Originalmusik: Niklas Rydén
Scenografi: Antonio Sognasoldi
Ljusdesign: Anna Wemmert Clausen
Kostym: Karin Jatta
”Eva Ingemarssons White lips is a choreography created for one male and two female dancers. The women live for each other in a kind of sibling subsistence. The man live in his absence. They share mirrors. He swims in a sea of postcards” (from Young Atalante, march 1995). Words of the choreographer: ”The postcard is the short message that reminds of the world outside. Something you long for shun. Are the women trapped in their own vanity and the man in his rootlessness?” (from Young Atalante, october 1995). Niklas Rydéns elector acoustic music was built on sampled fragments from a opus by Bach and a heavy metal song. White lips were part of the all night performance called Surface Tension which were performed at Atalante during fall 1995.

Cast & Production crew

Choreography: Eva Ingemarsson
Dance: Eva Ingemarsson, Anna Westberg, Joachim Berntsson
Original music: Niklas Rydén
Stage design: Antonio Sognasoldi
Light design: Anna Wemmert Clausen
Costume design: Karin Jatta

High heel´s (1994)

Eva Ingemarssons High heel´s är ett solo som framförts separat i olika sammanhang, men som också ingick i helaftonsföreställningen Ytspänning som spelades på Atalante hösten 1995. Stycket framfördes av koreografen själv. Iförd långklänning på höga klackar dansade hon kvinnan som har klätt upp sig till fest, men som ständigt trampar snett och har svårt att hitta sin roll. Dansytan begränsades till en scen stor som ett matsalsbord. Den växte fram utifrån klädernas och ytans begränsningar. Med koreografens ord: “Det är steg i höga klackar som får klänningen att darra. Kostymen föder rörelse och ger idéer om nya steg. Det är kvinnan, som trots sin yttre välmanipulerade fasad inte kan dölja att kroppen talar sitt tydliga språk.” (Ur “Unga Atalante”, oktober 1995.) Niklas Rydén skrev och framförde dragspelsmusik till stycket.

Medverkande

Koreografi: Eva Ingemarsson
Dans: Eva Ingemarsson
Originalmusik: Niklas Rydén
Ljusdesign: Anna Wemmert Clausen
Musiker: Niklas Rydén (Dragspel)

Eva Ingemarssons High Heels is a solo that has been performed separately in different contexts, but it was also a part of the all night performance Surface tension that was performed at Atalante during the fall 1995. High Heels were performed by the choreographer her self. In an evening dress and high heels she dances as the women that is dressed up for a party, but stumbles and having trouble finding her role. The dance floor was confined to a space, the size of a dining table. It got its form from the limitations of the dress and the space. Words of the choreographer: ”It is steps in high heels that makes the dress tremble. The costume gives birth to movement and ideas of new steps. It is the women that, despite her well manipulated front, can not hide the obvious language of the body.” ( from Young Atalante, october 1995). Niklas Rydén wrote and performed accordion music for the performance.

Cast & Production crew

Choreography: Eva Ingemarsson
Dance: Eva Ingemarsson
Original music: Niklas Rydén
Light design: Anna Wemmert Clausen
Musician: Niklas Rydén

I ett vitt intet (1994)

“Eva Ingemarssons I ett vitt intet är ett solo för en manlig dansare som rör sig i ett rum av extremt starkt ljus med väggar och golv av reflekterande plåt. Där är mannen på vakt, blickande utåt. Där finns rädslan och frustrationen. Där finns speglingarna och allas blickar.” (Ur “Unga Atalante”, mars 1995.) För musiken svarade Patrik Ehrnborg. Ljuset spelade en stor roll i föreställningen, där ljussättaren Anna Wemmert Clausen kan sägas ha fått sitt konstnärliga genombrott. I ett vitt intet uruppfördes våren 1994 under Göteborgs Dansdagar. Stycket ingick tillsammans med High Heels och Vita Läppar i helaftonsföreställningen Ytspänning hösten 1995.

Medverkande

Koreografi: Eva Ingemarsson
Dans: Joachim Berntsson
Originalmusik: Patrik Ehrnborg
Ljusdesign: Anna Wemmert Clausen

Bröllopsnatten (1994)

Foto: Anders Jirås

Premiär 21 oktober 1994, Göteborg

I Bröllopsnatten utgår Eva Ingemarsson från det mest traditionella rörelsetemat, mötet mellan man och kvinna. Det traditionella temat möter ett närmast surrealistiskt överdrivet film- och teatertema: paret på bröllopet. Den smått vansinniga stämningen i föreställningen understryks av att den äger rum i ett totalt vitt scenrum som på ett helt annat sätt än en traditionell “black box” förpassar publiken till en drömvärld. I denna vita värld kommer dansarna att framträda tydligare än någonsin. Det har lett till att deras personlighet har tillåtits träda fram och att deras röster och andhämtning spelar en central roll i det digitala tonlandskap som Niklas Rydén komponerat.

Musiken blir ett kollage av röster, opera och elektroackustisk musik, med en touche av death metal. I ett vitt rum blir också ljuset väldigt påtagöigt. Med skuggor, färger och projiceringar blir scenrummet ett organiskt Ett med dansarna.


Medverkande

Koreografi: Eva Ingemarsson
Dans: Torun Odlöw, Peter Svenzon
Originalmusik: Niklas Rydén
Scenbild: Eva Ingemarsson, Niklas Rydén
Medarbetare: Zac O’Yeah, Liv Ravnbøl
Ljusdesign: Anna Wemmert Clausen
Kostym: Karin Jatta
Scenteknik: Göran Ekmark
Foto: Anders Jirås
Produktion: Magnus Telander

Recension

En prinsessa fången mitt i den vita tyllen. Sådan är brudens utgångsposition i Eva Ingemarssons nya dansverk Bröllopsnatten på Unga Atalante.
Med händerna på ryggen, som vore hon bakbun- den, och ögonen slutna står hon där i sin blänkande vita klänning. Brudgummen är inte med, han har rörelsefrihet och vi ser honom först på toppen, långt uppe vid taket. Där har han vida vyer, men också en brant vägg att ta sig utför för att nå sin brud. Scenens svarta låda är förvandlad till en vit ask. Ett rum för oskuld och oskrivna blad. Allt är rent, slätt och avskalat, och därmed brutalt avslöjande. Bara den branta väggen nedanför brudgummen har utstickande pinnar, som gjorda för klättringslek. Mannen når bruden med akrobatisk finess. Eva Ingemarsson och Niklas Rydén skapar konst som ställer höga krav på att åskådarna öppnar sina sinnen och ger de egna upplevelserna tolkningsföreträde. I koreografin har Eva Ingemarsson ingen traditionell teknik att gömma sig bakom. Lika lite kan Niklas Rydéns kompositioner ta skydd i känd musikalisk struktur. De båda har brutit ner formerna till nakna rörelser och ljud och söker därifrån nya helheter, i vilka rummet och ljuset påtagligt får spela med. Ett omslag till blått, grönt eller bländande ljus i asken kastar genast in brudpar och publik i en ny stämning. När bruden i ryckningar och konvulsioner ålar sig ur sitt frusna läge och brudgummen betvingar sitt stup, börjar närmandet. I längtan och skräck rister kropparna. Söker närhet, repellerar. Länge härskar avståndet, beröringen är högspänd och kräver luft. Mitt på scenen finns två liggande dörrar. Inte sängar. Där sker bröllopsnattens fysiska förening, dörrarna markerar gränsen till nya rum i livet men återanvänds också som altargång, sängar, skydd och bevakade områden. En dörr är brudens, en är brudgummens. I glipan mellan hans och hennes plats ligger mycket av leken och spänningen som paret Ingemarsson-Rydén experimenterar med. Rörelserna ackompanjeras av en starkt bultande rytm, bruten mot gnissel och skärande stråk. Efterhand blandar sig mänskliga röster i. Ord, viskningar, flämtningar och flås följer parets prövande av inbördes lägen; över, under, emot och ifrån. Allt sker påtagligt nära, i kroppen, i människan. De stora rörelserna ut över golvet är få. I den vita asken ser vi de allmänmänskliga djupen i bröllopsnattens strukturerade förening. Torun Jonsson och Peter Svensson ger sin dans ett naket uttryck med den dimensionen. Deras avrundande småprat, med benen dinglande över dörrkanten, väcker hopp om den äkta föreningens framtid.

Lis Hellström Sveningson – Göteborgs-Posten 1994-10-30

Photo: Anders Jirås

In The wedding night, Eva Ingemarsson starts off in the traditional movement  scheme between man and woman. The traditional theme is confronted with an almost surealistic, exaggerated movie- and theatre theme: The couple on their wedding. The almost mental atmosphere in the performance is emphasised by the fact the it takes places in a totally white stage room, which transports the audience to a dreamlike state in contrast to the traditional black-box stage. In this white world the dancers will appear clearer than ever. This have given their personalities more room and their voices and breathing plays a central part in the digital music landscape that Niklas Rydén has composed.

The music becomes a collage of voices, opera and electro acoustic music, with a touch of death metal. The lights also becomes very distinct in a white room. With the help of shadows, colours and projections the scenic room becomes an organic whole with the dancers.

Cast & Production crew

Idea/Choreography: Eva Ingemarsson

Dance: Torun Odlöw & Peter Svenzon

Original music: Niklas Rydén

Set design: Eva Ingemarsson & Niklas Rydén

Co-workers: Zac O`Yeah & Liv Ravnbøl

Light design: Anna Wemmert Clausen

Costume: Karin Jatta

Stage tecnhique: Göran Ekmark

Photography: Anders Jirås

Production: Magnus Telander

Hemligheter (1994)

En föreställning för barn mellan 4 och 8 år av Eva Ingemarsson och Niklas Rydén. Hemligheter spelades huvudsakligen på daghem och förskolor i Göteborgsområdet, men ett antal föreställningar sattes även upp på Atalante. Hemligheter kretsade runt dans, ett dragspel och ett antal dikter. Barnen bjöds in att aktivt delta både i föreställningen och med synpunkter efteråt i form av egna ord och teckningar. Den första versionen av Hemligheter gick under namnet Bara Myggor.

Medverkande

Koreografi: Eva Ingemarsson
Dans: Eva Ingemarsson
Originalmusik: Niklas Rydén
Musiker: Niklas Rydén (Dragspel)

A performance for children between the age of four and eight by Eva Ingemarsson and Niklas Rydén. Secrets were performed mainly at daycare centres and preschools in the Gothenburg area, but a number of performances were also staged at Atalante. Secrets contained dance, an accordion and a number of poems. The children were invited to actively be part of, both the performance and with views after the performance in the form of words and drawings. The first version of Secrets was called Only mosquitos.

Cast & Production crew

Choreography: Eva Ingemarsson
Dance: Eva Ingemarsson
Original music: Niklas Rydén
Musician: Niklas Rydén

Eva Ingemarsson Dansproduktion

Atalante Övre Husargatan 1 411 22 Göteborg